De flesta nya ungdomsjobben är fasta anställningar, men totalt har långt mer än hälften av de unga bara tillfälliga arbeten och det som avgör är utbildning. I det läget lägger regeringen ner 12 000 platser på KomVux och slaktar utbildningar i Ams regi.
Statsminister Fredrik Reinfeldts försvar för tilltaget att rycka undan människors möjlighet till en andra och tredje chans är att "vi ska ha en så bra skola att man lyckas första gången". Jaha. Till dess då? Vad ska hända med alla dem som inte fått förmånen att gå i den borgerliga alliansens optimala skola?
Alla män som fått jobb sedan september förra året har fått fast anställning. För kvinnorna är läget dystrare. De har redan högre arbetslöshet än männen, de är timanställda och deltidare mot sin vilja och av de nya jobben är bara hälften fasta anställningar. Efter årsskiftet ska kvinnorna få det än tuffare med ekonomin, då regeringen slår till mot deltidarnas möjlighet att stämpla upp till heltid.
I valrörelsen hävdade centerpartiledaren Maud Olofsson att 198 000 ungdomar stod utanför arbetsmarknaden. Vad ska hon, nu som näringsminister och innehavare av regeringsmakten, göra åt de 153 000 som i så fall återstår?
De unga långtidsarbetslösa, dem man verkligen kan tycka står utanför, var sommaren 2006 en historiskt liten grupp på 1 800 personer. Den har, sedan den nya arbetarregeringen tillträdde, växt till som mest 7 000. Senaste siffran är 5 000 personer.
Som mest lyckades moderaterna få ihop ett "utanförskap" på 1,7 miljoner människor. Så många stod, enligt deras matematiker, utanför arbetsmarknaden. Den volymen har SCB inte lyckats få ihop. Deras benämning "utanför arbetskraften" bestod för ett år sedan av 1 142 000 personer.
Vilka är då denna dryga miljon människor? Jo, det är sjuka, ålders-, tjänste- och förtidspensionärer, hemmafruar, heltidsstuderande, värnpliktiga, långtidslediga. Efter regeringsskiftet har utanförskapet krympt med 25 000 personer. Hur det gått till är okänt. Det har i alla fall inte blivit färre förtidspensionärer. Den skaran har istället ökat med 1 600 sedan regeringen Reinfeldt tog över.
Hur tänker då regeringen infria sitt stora vallöfte, det att sätta utanförskapet i arbete? Högkonjunkturen har dundrat på under lång tid, den är fortfarande het men prognoserna om avmattning kommer. Den öppna arbetslösheten ligger fortfarande på 4,7 procent eller 220 000 personer och i det omtalade utanförskapet göms ytterligare 1 117 000 personer.
Och regeringen räknar inte med fortsatt fallande arbetslöshet, utan stigande. Martin Lindblom, ledarskribent i LO-tidningen, påpekar att i finansminister Anders Borgs höstbudget beräknas den öppna arbetslösheten stabiliseras kring sex procent! fram till 2010. Således tycks alliansregeringen aldrig menat allvar med sitt kampanjande. Och inte heller ha tilltro till sin politik.
Statliga bolåneinstitutet SBAB skriver ner tillväxten för i år och nästa år. SCB spår ökad arbetslöshet i inte mindre än 215 kommuner fram till 2010. I prognosen varnas också för att redan stora regionala skillnader kommer att bli ännu större och flera kommuner åderlåtas på unga invånare.
Ska inte denna dystra profetia gå i uppfyllelse krävs en regionalpolitik och en arbetsmarknadspolitik av helt annan kaliber än sänkta ersättningar i a-kassan och sjukförsäkringen.