Rätt svensk i Bryssel
En ny kommission ska utses i den europeiska unionen och processen med att medlemsländernas regeringar ska nominera sina kandidater är i full gång. Detta är en fråga som exklusivt avgörs av regeringspartierna så den svenska kandidaten lär komma från det borgerliga blocket.
Margot Wallström lämnar nu posten som EU-kommissionens vice ordförande. Ett av de namn som nämns som hennes efterträdare är nuvarande EU-ministern Cecilia Malmström (FP).
Foto: Geert Vanden Wijngaert
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det viktigaste är trots allt att Sverige representeras av en stark politiker, med gedigen kompetens och som dessutom har förutsättningar att få ett ansvarsområde, en portfölj, med tyngd och som passar utifrån de svenska prioriteringarna.
Fördelningen av ansvarsområden är ett komplicerat pussel där utgången är svår att sia om. En sak är dock säker. Nomineras en kandidat med tyngd, pondus, kompetens och bra nätverk så ökar chanserna att dra en vinstlott i fördelningen av portföljer.
Vilka ansvarsområden skulle då vara intressanta för Sverige? Denna fråga låter sig inte helt lätt besvaras. Svaret på frågan färgas i stor utsträckning utifrån politisk färg och syn på EU:s roll inom olika verksamhetsområden.
För moderaternas del kan man tro att posten som utrikeskommissionär, "unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik", skulle vara mycket attraktiv. Den givne kandidaten som svensk kommissionär skulle i detta fall vara Carl Bildt (M) med tanke på hans kompetens och erfarenhet. Det som talar mot detta är Frankrikes och Tysklands ambitioner när det gäller betydelsefulla poster.
Att ordförandeposten i kommissionen gått till Portugal minskar nog de svenska chanserna.
Andra intressanta portföljer för Sverige borde posterna som handels-, konkurrens-, utvidgnings- eller energikommissionär. Posten som kommissionär för den inre marknaden vore också en fjäder i hatten för Sverige.
Skulle någon av dessa poster bli aktuella skulle Gunilla Carlsson (M) och Cecilia Malmström (FP) vara mycket kompetenta och starka kandidater. Båda två har varit europaparlamentariker och statsråd. De båda har också stark förankring i sina partier. Skulle Fredrik Reinfeldt vara strategisk när det gäller det inre samarbetet inom Alliansen så vore det smart att nominera Cecilia Malmström. Detta skulle väcka uppskattning utanför de moderata leden. En annan god kandidat ifall posterna kring inre marknad, handel eller konkurrens skulle vara aktuella vore handelsminister Ewa Björling (M).
En outsider skulle vara Maud Olofsson (C) som näringslivs- eller regionkommissionär. Hon skulle kunna bli en av kommissionens absolut mest färgstarka och uppmärksammade kommissionärer. Hennes bleka insats inom dessa områden på hemmaplan kanske trots allt gör en sådan utnämning till en utopi.
En sanslös högoddsare, men en riktigt intressant nominering, skulle vara om den svenska regeringen skulle prioritera miljöområdet och då nominera den klarast lysande stjärnan på den svenska miljöhimlen, Maria Wetterstrand (MP). Detta skulle vara välgörande för miljöpolitiken inom EU och kommissionen skulle få en miljökommissionär av högsta klass. Men att regeringen skulle gå över blockgränsen är helt uteslutet. Det är därför också meningslöst att spekulera om socialdemokratiska kandidater.
Viktigast av allt är att vi får rätt svensk i Bryssel, och dessutom på rätt plats utifrån vad vi vill åstadkomma med det svenska medlemskapet.