En vär(l)d fri från ansvar
Varje år när sommaren börjar lida mot höst fylls våra skogar av hjortron, blåbär och lingon. Och av utländska bärplockare. Människor som är brickor i ett spel där många rovdjur på deras blod sig mätta. Det är bemanningsföretag och bäruppköpare. Men nu har det börjat mullra bland bärplockarna. Detta med all rätt.
I Norrbotten befinner sig nu omkring 4 000 utländska bärplockare. En del av dessa är thailändska bärplockare, anställda av thailändska bemanningsföretag, som bjudits in av svenska bäruppköpare. Missnöjet bland dessa plockare jäser.
Foto: Jurek Holzer/Scanpix
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Och visst är det så. Det är dags att rensa nu, skulle man kunna säga, och ge bärplockarna trygghet och rimliga villkor.
Internationalens ord känns på många sätt träffande när det gäller de thailändska bärplockarnas situation och det som nu händer i Norrbotten och Västerbotten. Det är enkelt att konstatera att dessa människor, som under bedrövliga villkor, lockats att komma till de norrländska skogarna för att plocka bär är helt och hållet i händerna på de thailändska bemanningsföretag som anställt dem och de uppköpare i Sverige som "bjudit" in dem. Det är utan tvekan dessa likt rovdjur sig mättar på bärplockarnas blod, för att än en gång anknyta till Internationalens ord.
Det är helt enkelt skrämmande att människor i dag, 2009, kan utnyttjas på detta sätt i det välfärdssamhälle som Sverige ändå är. För dessa människor finns ingen trygghet och inget arbetsrättsligt skydd. Det är skrämmande.
Upplägget är snillrikt om man ser det från bemanningsföretagens och bäruppköparnas horisont. Bärplockarna anställs av ett bemanningsföretag i hemlandet. I Sverige finns det sedan bäruppköpare som fått tillstånd från Migrationsverket och Arbetsförmedlingen att bjuda in bemanningsföretag från utlandet. Den enda skyldighet uppköparna har är att köpa de bär som plockas. De är mer eller mindre livegna. Om bäruppköparna bjuder in för många bärplockare gentemot den mängd bär som finns ute i skog och mark så behöver de inte känna något ansvar. Det finns ingen inkomstgaranti eller grundlön för dessa bärplockare.
Bärplockarna lockas hit med beskrivningar om hur lukrativt det är att, under ett gott bärår, plocka bär här i norra Sverige. Plockarna får själva stå för resor, mat, logi och lokala transporter, och detta ofta med lånade pengar. Det är alltså plockarna själva som står för alla kostnader och alla risker. Men vilka risker och vilket ansvar tar då de bemanningsföretag, som har anställt dem, och de bäruppköpare som bjudit in dem till Sverige? Såväl den thailändske arbetsgivaren som uppköparen som värd smiter från ansvar. Bärplockarna är helt utlämnade i denna värld fri från ansvar.
Men hur är det möjligt? frågar du dig säkert. Och vem bär ansvaret för att det är möjligt?
Lyssnar man på arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin så är det LO:s fel. LO har nämligen inte brytt sig om att förhandla fram goda villkor för bärplockare. Littorin ifrågasatte i tv häromdagen till och med varför inte LO infört blockader på detta område som man gjorde i Laval-fallet i Vaxholm. Men frågan är ju vem de ska sätta i blockad? Frågan är om detta kan lösas av arbetsmarknadens parter. Det finns ju ingen svensk arbetsgivare som kan fungera som motpart. Arbetsmarknadsministern vill uppenbarligen smita från ansvaret men frågan måste hamna i hans knä. Det krävs lagstiftning mot denna förfinade människohandel. Regeringen måste agera. Till dess får bärplockarnas trösta sig med Internationalens ord:
"Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar."