Allt fler lämnar facket

Inte sedan storstrejken i augusti-september 1909 har facket förlorat så många medlemmar som de senaste två åren. Det handlar om hundratusentals medlemmar som lämnat facket, och det bara på två år. Total sett har antalet medlemmar minskat från 77 procent till 71 procent på två år, vilket sammanfaller med de två år vi haft en högerregering.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är oroad över den negativa medlemsutvecklingen inom Landsorganisationens medlemsförbund. Nu ska de satsas på medlemsvärvning för att få stopp på medlemsflykten.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är oroad över den negativa medlemsutvecklingen inom Landsorganisationens medlemsförbund. Nu ska de satsas på medlemsvärvning för att få stopp på medlemsflykten.

Foto: Yvonne Åsell / SvD / SCANPIX

MEDLEMSTAPP2009-08-20 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den snabba medlemsminskningen bekymrar både LO och TCO medan Saco klarat sig bättre. Orsaken till flykten från facket är framförallt högeralliansens omstöpning av a-kassan. För den enskilde har kostnaderna för att vara med a-kassan ökat dramatisk och orättvist.
Inom de akademiska yrkena, där arbetslösheten fortfarande är relativt låg, ligger a-kassekostnaden per medlem kring 90 kronor. För LO-förbund med hög arbetslöshet har a-kasseavgiften stigit i höjden. Inom IF Metall till 384 kronor i månaden och för Hotell-och restaurang till hela 430 kronor i månaden. Det är mycket pengar.
Särskilt inom Hotell-och Restaurang, där lönerna redan är låga. Då förstår man att människor väljer bort facket. De måste ta vara på alla slantar för att kunna klara vardagen. Då är en dyr a-kassa jobbig. De flesta försöker finnas kvar i a-kassan, men väljer istället bort att betala medlemsavgiften till facket.

Det är också den bild som LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vill förmedla. Den allt dyrare a-kassan gör att anställda flyr facket. Och det var kanske det som var undermeningen i den borgerliga regeringens snabba angrepp på den "gamla" a-kassan och de försämringar som högern snabbt genomförde. Man ville helt enkelt skada fackföreningsrörelsen.
Till viss del har man lyckats.

Inom tjänstesektorn är endast 57 procent av de anställda med i facket. Då har man nått en smärtgräns. Från LO:s sida har man redan beslutat att arbeta hårdare för att värva nya medlemmar. Problemet är bara att många inom tjänstesektorn arbetar i små företag, och med tillfälliga tidsbestämda jobb. Något som gör att facket inte lockar. Då bli det svårt att motivera till ett fackligt medlemskap.

Svensk ekonomi befinner sig fortsatt i ett allvarlig läge. När kommer infrastruktursatsningarna och andra offentliga investeringar?
Tiden går. Samtidigt fortsätter varslen att öka. Industrisektorn är mest drabbad. Hela 25 procent av IF Metalls medlemmar hotas av uppsägningar. Antalet arbetslösa ökar från dag till dag liksom varslen om uppsägningar om än i något lägre tempo än tidigare i år.
Dessutom saknas satsningar på kommunsektorn, där finanskrisen i allt snabbare takt börjar få genomslag. Många kommuner och landsting har tvingats revidera sina budgetar för 2009. Minst 15 000 kommunanställda riskerar att förlora jobben, enligt en undersökning som Kommunal låtit göra. Sveriges kommuner och landsting håller med. Alla väntar på alliansregeringens höstbudget nu i september.

Fortfarande avvaktar regeringen också om den svenska fordonsindustrins framtid. Klart är att regeringen motsätter sig ett ägaransvar, men det borde finnas andra verktyg i den verktygslåda som näringsminister Maud Olofsson så ofta talar så varmt om, men som hon tycks ha så svårt att öppna. Huvudinriktningen måste vara att klara Volvo och Saab över den kris de nu befinner sig, men allt går med krypfart.
Enligt LO borde ersättningen i a-kassan höjas till 80 procent för alla anställda och avgiften sänkas till 100 kronor per månad. För alla. De förbund som har flest arbetslösa ska inte straffas. Särskilt inte när inga jobb finns att tillgå.
Läs mer om