Den viktigaste bok jag läst hette "Hur man ljuger om statistik" och var den första jag och tusentals andra mötte på universitet. I stället för en massa formler och teorier om hur världen fungerade visade den genom otaliga exempel på hur lätt det var att från data dra felaktiga slutsatser och hur lätt sanningar kunde manipuleras.
Tänk om dagens ungdom men också beslutsfattare kunde få samma kritiska syn på "fakta"! Men tyvärr gäller nog motsatsen. Objektiv statistik krävs för att balansera den bild som ges av media. Det gäller för ekonomin, arbetslösheten men också klimat, brottslighet med mera. I takt med att media allt mer blåser upp enskilda händelser och att sociala medier manipulerar verkligheten får sanningen det allt svårare.
Se på USA där Trump ohämmat häver ur sig vilka osanningar som helst eller fråga våra tonåringar vars världsbild ofta formas av styrda sociala medier.
Viktiga samhällsproblem domineras av pressens beskrivningar av samhällets baksida. De är nog sanna men frågan är om de kan generaliseras till samhällsnivå. Ett flagrant exempel är polisreformen i januari 2015 som nu allianspartiema i falsett kritiserar men också regeringen. Rikspolischefen är i skottgluggen. Trots enigheten i media saknas färskt faktaunderlag. Det var alliansregeringen med Beatrice Ask som justitieminister som utredde frågan och bestämde genomförandet. Riksdagen införde systemet i bred enighet.
Det finns bra statistik, men hittills bara för reformens första år 2015 och för första halvåret i fjol. Märkliga ting står där, jämfört med dagens debatt: Den visar att polisens effektivitet normalt varierar år från år och då blir det klart svårt att säga att något drastiskt nytt skett.
Extra intressant var de fundamentala skillnaderna i brottslighet och polisarbete mellan olika delar av landet där bara Stockholm utmärker sig mycket negativt med allt sämre resultat. Mellan 2014 (före reformen) och 2015 ändrades inte polisens effektivitet nämnvärt totalt. En svag försämring noterades första halvåret i fjol. Med förbättringar i Norrland och i flera av de andra sju regionerna. Här kan man inte hitta det kaos som media uppger finns i dag.
Kunde verkligen reformen som fungerat bra i 18 månader plötsligt rasa ihop i höstas? Låter otroligt! Statistiken visar att debatten främst borde handla om Stockholm – inte om hela landet! Objektiva data måste snabbt tas fram för hela fjolåret och uppdelat på regioner så att inte totalt galna beslut tas i dagens debattklimat!