Videovåldsdebatten ringde och ville ha tillbaka sin moralpanik

Det är inte bara Johan Pehrson som kämpar på med sin pärmtid. Nu vill även socialminister Jakob Forssmed backa in i framtiden.

Videoband.

Videoband.

Foto: Leif Blom

Ledarkrönika2024-12-03 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att Liberalernas partiledare älskar pärmar är ingen nyhet. Johan Pehrsons tjusning för behållare för att förvara och sortera papper är så grandios att han till och med bytte jobb. På utbildningsdepartementet finns mycket större möjligheter att utöka sin pärmtid än vad som var realistiskt som arbetsmarknadsminister. Det märkliga är bara att det finns fler bilder på Pehrson med en skärm i handen än det finns med en pärm under armen. 

Socialministern och kristdemokraten Jakob Forssmed har länge framstått som den mest rimlige personen i regeringen. Visserligen fostrad i bibelbältet, men alltid agerat pragmatiskt. Mycket lugnare än sin egen partiledare och med tio års erfarenhet som riksdagsledamot. En stabil och trovärdig herre med bakgrund som ordförande i ungdomsförbundet. Just erfarenheten från KDU gör det därför ännu svårare att förstå hur han kunde trampa så snett i Nyhetsmorgon i TV4 i lördags. 

Då slog nämligen socialministern fast att det är säkrast att barn under 13 år inte har en smartphone alls. Han skyller på sociala medier och menar att det skadar unga. Frågan är aktuell för att Australien förra veckan var först i världen med ett förbud mot sociala medier för barn under 16 år. TT citerar premiärministern: "Sociala medier skadar våra barn och jag säger att nu får det vara nog."

Det verkar inte bättre än att prussiluskan återuppstått på andra sidan jorden. Skräcken för skärmar liknar den moralpanik som uppstod under videovåldsdebatten på 1980-talet. Då som nu är de mest högljudda kritikerna de som kan minst om sakfrågan. Men kollar man med vilken svensk 14-åring som helst kan de visa hur de lever sina liv med mobilen. Pluggar, lär sig engelska, surfar runt i världens största bibliotek, umgås med vänner och vässar sina förmågor. Barn som blir mobbade i skolan hittar ofta sin trygghet på nätet istället. 

Varje nytt tekniskt kliv i mänsklighetens historia skapar oro. Rörlig bild på biografer skrämde folk i början. På heta linjen varnades man för fula gubbar på 1980-talet. Och under samma era som videovåldsdebatten med Siewert Öholm som förnumstig kritiker av det fria kulturlivet. Han bedrev en häxjakt mot hårdrockens texter och konstnärliga uttryck. 

I ett numera legendariskt avsnitt av SVT:s program Studio S från 1980 ger sig programledaren Göran Elwin på videofilmer. Dåvarande utbildningsminister och folkpartisten Jan-Erik Wikström upprördes så mycket av våldsskildringarna att han tyckte det var läge att citera Bibeln. Men av någon konstig anledning skadades inte dåtidens unga av allt våld som finns nedtecknat i den heliga skriften i papper, enbart av rörlig bild via ny teknisk apparatur. Resonemanget känns igen idag när texterna i gangsterrap sätts under lupp. Så fort man är inne och petar ens på minsta sätt i konstnärligt innehåll är man ute på väldigt hal is. Vem vill leva i ett land där staten kontrollerar kulturen? 

I en debattartikel i Aftonbladet ger Jakob Forssmed också Sveriges föräldrar en känga. Han lyfter upp fingret och påpekar att de måste ta bort barnens mobiltelefoner från sovrummen. När Nyhetsmorgon frågar hur han själv gör är svaret: "Ja, jag har min mobil i sovrummet, men på flight mode." Ett statsråd är alltid i tjänst, så det är förstås högst oansvarigt att göra sig otillgänglig varje natt. 

Sätt på mobilen ministern och stäng av moralpaniken.