Det kanske inte är en helt optimal timing att skriva en krönika om utbildning nu när sommarlovet närmar sig med stormsteg. Men eftersom en stor del av samhällsdebatten handlar om personal, eller rättare sagt bristen på personal, behöver vi tala om vikten av utbildning. Den svenska modellen innehåller möjligheten till utbildning för alla, men det innebär också ett ansvar att utbilda för de arbetstillfällen där behoven av nya medarbetare finns.
Vi benämner ofta kompetensbristen som en utmaning, men ska vi vara riktigt ärliga så är det även en svårighet. Vi saknar i alltför många fall personal med rätt kompetens i Norrbotten. Det påverkar en rad olika branscher inom näringslivet och den offentliga sektorn.
Jag åker nu runt i länet och besöker våra kommuner för att ha dialoger med näringslivet och politiker om den gemensamma kraftsamling vi behöver för ett växande Norrbotten. Utan en växande befolkning har vi svårigheter att finansiera behoven inom välfärdsområdet. När jag nyligen besökte Överkalix berättade de att de hade ungefär 140 lediga jobb och att en av deras stora arbetsgivare mest troligt till hösten kommer att minst behöva anställa ett 50-tal nya medarbetare. Den bilden är kanske inte helt bekant för oss som inte bor i Överkalix. Men jag är övertygad om att en liknande bild finns i alla våra kommuner och hos många arbetsgivare. Jobben finns – nu behövs bara medarbetarna.
Inom välfärden är behoven av medarbetare stor på alla områden, vill jag säga. Många kommuner vittnar bland annat om bristen på socionomer, lärare och sjuksköterskor. Inom sjukvården har vi bland annat brist på medarbetare med specialistutbildning. Därför erbjuder vi vår sjukvårdspersonal ekonomiskt stöd under utbildningstiden om de önskar vidareutbilda sig inom någon specialitet. Det är en viktig framtidssatsning för våra medarbetare men det betyder även mycket för patienterna i Norrbotten.
En brist som sällan diskuteras är bristen på ingenjörer inom offentlig verksamhet. Låt mig ge ett exempel; byggnadsingenjörer. Ett yrke med en oerhört viktig roll i samhällsbygget.
Men som jag sa tidigare kan en brist istället bli till en möjlighet. En möjlighet att faktiskt attrahera nya norrbottningar – eftersom att jobben finns här.
En del av lösningen på kompetensbristen är att det faktiskt finns möjligheter att studera via distansteknik. Ska vi leva upp till ett livslångt lärande behöver högre studier också kunna ges på orter utanför campus. Yrkeshögskoleutbildningar är ett annat framgångsrikt exempel på hur en utbildningsform ofta direkt leder till anställning. Men att faktiskt avsluta sin gymnasieutbildning är en viktig förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden, då många arbetsgivare kräver detta.
Efter att vi i Region Norrbotten tagit över det regionala utvecklingsansvaret ingår det även att arbeta fram en kompetensplattform för Norrbotten. Det arbetet ska vi göra tillsammans i länet för att sedan utifrån den bland annat påverka utbudet av utbildningar. Hur lockar vi studenter från hela landet som sedan väljer att stanna i vårt fantastiska län? Och hur ska vi kunna erbjuda redan anställda möjlighet till vidareutbildning. Allt detta är viktigt för att vi ska vara attraktiva både som län och som arbetsgivare.
Så trots att det snart är sommar, med allt vad det innebär, är det fortfarande viktigt att planera för sin framtid och framförallt sin utbildning.