I en analys i SVT kallas Trumps tullar för "ett enormt ekonomiskt självskadebeteende". Man förstår inte varför han gör det. Det drabbar amerikanska företag och det slår direkt mot amerikanska medborgare som drabbas av högre priser. Trots det, trots kraftiga ras på den amerikanska börsen som följd så väljer han ändå att slå mot både Kanada, Mexiko och EU med tullar.
För att förstå "det ekonomiska självskadebeteendet" det så måste man ta det han säger på allvar. Hans uttalanden om att Kanada borde bli USA:s 51:a delstat, att han konsekvent kallar premiärministern Justin Trudeau för "guvernör Trudeau" och säger att tullarna direkt skulle försvinna om Kanada var en delstat i USA måste tas rakt av för vad han säger; han vill annektera ett självständigt land. Ett land som står nära USA, som USA är allierat med och som har närmare 78 procent av sin export till USA.
Trudeau har varnat för att hotet är verkligt. Det var under ett möte med näringslivet som han beskrev att Trump vill åt Kanadas naturresurser, olja, gas och mineraler och genom annekteringen stärka sin närvaro i Arktis gentemot Kina och Ryssland. Det är här tullarna kommer in i bilden. Eftersom Kanada är beroende av den amerikanska marknaden så slår de enormt hårt mot landets ekonomi, Trudeau beskriver att Trump vill "åstadkomma en total kollaps av den kanadensiska ekonomin för att det skulle göra det lättare att annektera oss".
Samma gäller för hoten om att erövra Grönland. Grönland har bland annat stora fyndigheter av sällsynta jordartsmineraler, så stora att de skulle göra USA väsentligt mer oberoende av importen från Kina som idag står för 80 procent av världsproduktionen.
Han, och det USA som han leder, menar allvar. Vår tidigare allierade, den supermakt vi stöttat vår säkerhet och världsordning mot, är inte längre en allierad eller en garant för vår säkerhet och världsordningen har de stjälpt över ända. På många sätt utgör de nu ett hot mot vår säkerhet, inte minst för Kanada och Grönland. Ju snabbare vi inser detta och ser USA:s uttalanden och agerande utifrån detta, desto snabbare kan vi anpassa vår egen politik och agerande.
Samtidigt sker nedmonteringen av demokratin i USA med en rasande fart. Med presidentordrar och Elon Musks skuggmyndighet har de folkvalda i kongressen rundats, FBI har politiserats och utredningar inletts mot regimens politiska motståndare, etablerade medier har slängts ut ur Vita huset medan högerextrema har fått passerkort. Gång på gång utmanar han eller bryter mot lagar och den amerikanska konstitutionen, grundlagen.
Exemplen är många, Musks uppsägningar av tusentals offentliganställda som bland annat ledde till att mer än 300 medarbetare sades upp från myndigheten för kärnsäkerhet, bland annat personer som arbetade med USA:s kärnvapenprogram. Eller nedläggningen av världens största biståndsorganisation, USAID, som bland annat ledde till att en insats för att stoppa och begränsa ett ebolautbrott avbröts.
I den takt utvecklingen går nu kommer det inte att finnas mycket kvar av det som en gång kallats för världens största demokrati. Demokraterna är splittrade och oppositionen mot det som sker har varit svag och splittrad. Det som sker är djupt tragiskt och oroväckande men vi måste förmå att se det för vad det är och kalla det för vad det är: en statskupp.