Tidölaget bryr sig inte om Arjeplog

I Tidöavtalet står det att det innehåller förslag som ska "lösa de stora samhällsproblem Sverige har". Ett stort åtagande för regeringen och stödpartiet SD. Ändå innehåller det inga förslag om hur de tänker sig lösa att hela Sverige ska kunna leva. Landsbygd nämns bara tre gånger i det 62 sidor långa dokumentet.

Arjeplogs tätort har ett av Norrbottens vackraste lägen men kommunen har övergivits av Tidölaget. I Kristerssons Sverige får varje kommun klara sig bäst själv. (Arkivbild)

Arjeplogs tätort har ett av Norrbottens vackraste lägen men kommunen har övergivits av Tidölaget. I Kristerssons Sverige får varje kommun klara sig bäst själv. (Arkivbild)

Foto: Jennifer Sjödin

Ledarkrönika2024-06-10 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är naturligtvis inte bara Arjeplog som regeringen lämnar bakom sig, i Kristerssons Sverige får varje kommun och region i stora delar klara sig själva. Stora kommuner klarar sig lite bättre, små kommuner kommer att klara sig sämre. Men alla medborgare kommer att märka av att regeringen saknar intresse för allt utanför storstadsregionerna.

Inte minst Arjeplog. Under förra året föddes bara 14 barn i kommunen, bara i Dorotea föddes det färre barn. Av 290 kommuner. Sedan 1968 har kommunen förlorat 43 procent av sin befolkning. Skulle samma kurva hålla i sig skulle kommunen vara nere på runt 1500 invånare om 50 år. SCB är lite mer optimistiska i sin befolkningsprognos, de räknar med kommunen "bara" ska förlora 17 procent av befolkningen fram till 2070.

Hur ska kommuner som Arjeplog klara sig om inte staten ser till att det finns en grundläggande service? Det gäller allt från infrastruktur, kollektivtrafik, badhus, sporthallar, kommunala fastigheter, bostäder, omsorg, skola och vård av god kvalitet, ett kulturutbud värt namnet ... En liten kommun som Arjeplog kan inte förväntas finansiera allt detta själva när större kommuner än de har svårt att göra det. För i slutändan är det Arjeplogs invånare som förväntas göra det via kommunalskatten.

Det säger sig självt att det är en omöjlig ekvation. Att vara kommunpolitiker i mindre kommuner idag handlar i mångt och mycket snarare om att förvalta ens egen avveckling. Att långsamt spara bort sånt som inte tillhör det som brukar kallas för välfärdens kärna, skola, vård och omsorg. Men vad händer med en kommun som till slut bara handlar om att driva förskola, grundskola och äldreomsorg? Hur ska en sådan kommun kunna attrahera inflyttning eller företagsetableringar?

Då spelar det ingen roll att platsen man bor på är fantastisk, är vacker, har prisvärda bostäder, nära till naturen och en rik historia. I Arjeplog har det gått så långt att man tvingats lägga ned gymnasiet. Som förälder tänker jag att det skulle vara en enorm uppförsbacke att flytta till en kommun som saknar gymnasium. Och vad händer med de familjer som idag bor i kommunen när deras barn kommer i gymnasieålder?  Flyttar de med sina barn till gymnasieorten? Så hade åtminstone jag gjort, jag hade inte velat att min tonåring skulle behöva börja veckopendla för att gå gymnasiet.

Nyligen gick Region Gotland ut med att de vill att staten tar över sjukvården då det är för dyrt att bedriva en fullt bemannad sjukhusvård på ön. Merkostnaderna är för stora menar de. Jag kan förstå dem, men inte prioriteringen. För deras andra och tredje alternativ var att bli integrerade med en annan region (Stockholm) eller få ökade statsbidrag för merkostnaderna.

Det svenska systemet bygger på en aktiv och kompenserande stat, en regering som intresserar sig för att hela landet ska leva och ha grundläggande och anständig service men där kommuner och regioner själva gör prioriteringarna som är närmast medborgarna. Det naturliga hade varit att staten hade säkerställt att sjukvården på Gotland kompenserats för merkostnaderna. Ett förstatligande löser inte regeringens bristande intresse.

Detsamma gäller Arjeplog, de förtjänar en regering som bryr sig, det gör inte Tidölaget.