Fest, affärer, förhandlingar, kvinnor, mat, dryck, flygresor och familjeliv. I SVT:s nya verklighetsbaserade dramaserie Stenbeck får man följa finansmannen i fem avsnitt. Från ungdomens glada dagar på dansgolven på Manhattan till det ensamma slutet i Luxemburg i början av 2000-talet. Jan Stenbeck dog av en hjärtinfarkt 2002. Han blev bara 59 år gammal, men hann med mer under sitt liv än de flesta andra.
Skådespelaren Jakob Oftebro spelar Stenbeck på ett övertygande sätt, både till sättet och utseendemässigt. Han lyckas fånga blandningen av ostoppbart driv, stort hjärta men även en iskall inställning till affärer och ibland även en del relationer. Både i serien och i riktiga intervjuer framkommer hans långa ekonomiska tvist med sina två systrar. På ytan handlade det om pengar och makt, men mellan raderna anas en konkurrens om föräldrarnas uppmärksamhet. Jan var lillebror och mammas pojke. De delade samma humor och förkärlek för snabba repliker.
När systern Margaretha af Ugglas var utrikesminister i Carl Bildts regering i början av 1990-talet blev hon inbjuden till Ikväll med Robert Aschberg. Just det avsnittet är svensk tv-historia för att TV3 samtidigt hade den så kallade pruttomanen i studion. En britt som pruttade melodier i direktsändning. De flesta i publiken, inklusive Aschberg själv, grät av skratt. Men af Ugglas som satt två meter från odören rörde inte en min. Hur det blev just den blandningen av gäster den kvällen spelar ingen roll. Men visst ser man en retsam lillebror framför sig?
Men allt var inte bara trams och det goda livet. Många vittnar om Jan Stenbecks hårda nypor och växlande humör. Varm, glad och stöttande i medvind, men arg som ett bi vid motgång. Han kunde ge sparken till enskilda medarbetare vid sittande mötesbord. Ett annat exempel är Fagersta bruk som hamnade i skottlinjen och arbetarna demonstrerade för sina jobb. Det är klart att hans framfart drabbade folk hårt.
Samtidigt hade Stenbeck en osviklig förmåga att se runt hörn. Förstå ny teknisk utveckling och ligga steget före. Ofta med en oroad omvärld omkring sig som ville bromsa. Borde vi inte göra som vi alltid har gjort undrade nervösa själar. Men det är just precis den typen av knuff framåt Sverige behöver både då och nu. Alla mår bra, även om man instinktivt gärna sparkar bakut först, av förändring. Att utmanas av nya idéer och vrida på situationen. Stenbeck sade ofta: "Tänk om det är precis tvärtom." Det synsättet fick hans personal att vända på saker.
I dramaserien finns flera scener med just sådana situationer. Han köper ett företag som driver en telefonväxel där kvinnorna sitter på rad och kopplar samtal. Som taget från en svunnen tid. Ingen förstår vad han ska med det till. Men Stenbeck fattar att företaget sitter på tillstånd för telefontrafik vilket han kan använda till sina planer för utbredd mobiltelefoni. Vem kommer vilja ringa från bilen? Helt onödigt tyckte olyckskorparna som inte insåg vad Stenbeck såg med framtidens telefoner.
Hade Jan Stenbeck fått leva längre hade han säkert fortsatt med sina kreativa idéer. Inte alltid välkommet och ibland hårt kritiserat. Men oavsett var man hör hemma politiskt så var han en inspiration i sitt sätt att vara. Sverige behöver fler osvenska aktörer. Vi kommer ingenstans om vi gör som vi alltid har gjort. För tänk om det är precis tvärtom?