Två typer av resenärer ställer stora krav på Sverige. Den ena gruppen är vanliga turister som blir allvarligt sjuka eller skadar sig under resa utomlands. Har de reseförsäkring är det oftast inga större problem. Då löser det sig med vård på plats och i svåra fall får man även hjälp av SOS international med sjuktransport hem. Andra är snåla och tänker att de klarar sig säkert utan försäkring. Vad en del glömmer är att reseförsäkringen som ingår i de flesta hemförsäkringar bara gäller i 45 dagar. Händer det något dag 46 är man oförsäkrad. Det är ett jättehögt pris att betala. Längre sjukhusvård i andra länder kan lätt och snabbt dra iväg till miljontals kronor. Det är inga summor medelsvensson har på kontot.
Ändå kommer samma typ av snyftartiklar regelbundet i kvällspressen. Det kan vara en backpacker som råkat ut för en bilolycka i Vietnam och ligger nedsövd. Eller en äldre man som fått hjärtproblem i Guatemala och måste få kvalificerad vård en längre tid. Men eftersom de är oförsäkrade blir det svindyrt. Anhöriga vänder sig till media och startar insamlingar på nätet för att försöka täcka vårdkostnaderna. Och så slutklämmen på det: "Varför gör inte mitt hemland Sverige något? Jag trodde vi skulle få hjälp direkt eftersom vi betalar skatt."
Det är klart att varje enskilt fall är en personlig tragedi. Men det finns också ett gäng naiva turister därute. Som både agerar som om och tror att nationen Sverige är deras eget försäkringsbolag.
Svenska ambassader i populära nationer för svenska turister har det inte heller lätt. Folk blir rånade och misshandlade. Droger och alkohol ställer till det. Ibland har resenärer maximal otur trots reseförsäkring, bokad hemresa och stabil kassa. På regeringens webbsida framgår att om man hamnar i en nödsituation som inte är självförvållad och när det inte finns några andra möjligheter kan ambassaden låna ut pengar för att man ska kunna återvända till Sverige. I vissa fall när många svenskar drabbas samtidigt utomlands görs också undantag. Evakueringen efter tsunamin i Thailand 2004 är ett sådant. Efter några första riktigt röriga dagar från Sveriges håll så flögs till sist en del överlevande svenskar hem. Några av dem var barn som hade mist sina föräldrar.
Den andra gruppen resenärer är de som struntar i UD:s rekommendationer. När UD avråder från resor till ett specifikt land är det en mycket tydlig signal om att säkerhetsläget är allvarligt. Vanligtvis gäller inte heller reseförsäkringen under sådana omständigheter. Just nu står 54 länder med på UD:s lista. Ibland kan avrådan gälla vissa delar av ett land. När det handlar om Libanon ska man skippa alla resor dit och UD uppmanar svenskar som befinner sig där att lämna landet. Både statsministern och utrikesministern har offentligt vädjat om samma sak. Tusentals svenskar på plats kunde inte bry sig mindre. Inte ens när regeringen meddelar att det inte är aktuellt med evakuering om krig bryter ut.
Det är klart att svenska medborgares säkerhet utomlands är viktig. Men det bygger ju på att man själv följer aktuella rekommendationer och tecknar de försäkringar som krävs. Regeringen gör rätt när de sätter ned foten i frågan. Och det finns ingen partipolitik i det här. Det handlar om rent sunt förnuft. Sverige är inte ett försäkringsbolag som kan man ställa orimliga krav på under kriser utomlands.