Jag hade egentligen tänkt skriva om ifall valet i USA påverkar Sverige och Arjeplog och glesbygden. I sak kanske det inte spelar nån roll vem som vinner, vi är ju inte sammanbundna av nån navelsträng. Men ju mer jag funderade och vände och vred på vad som påverkar vad desto mer hamnade jag i min bild av skillnaderna, vad som fört oss framåt, socialdemokratins roll i utvecklingen och om vi bara ska ta allt vi har för givet – oavsett om det finns mer att göra. Tänk om vi hade det som i USA!?
När jag var liten var Arjeplog ett helt annat samhälle än idag, på gott och ont. Prästen, doktorn och läraren sa man inte mot och bestämde någon av dem sig för något så blev det oftast så. Var man möjligen – det behövdes inga bevis – något annat än heterosexuell kunde man bli spöad och utfrusen. Idag vågar vi säga emot när nån pratar gallimatias, vi har bestämt oss för att det är viktigt med människors lika värde och jobbat på mot ett mål.
Jämfört med hur USA gjort – är du fattig så är du och om du inte haft nog med muskler för att nå toppen så får du skylla dig själv – så har det haft stor betydelse.
På 70-talet pratade vi om olika socialgrupper – 1,2 och 3 – och hur olika man betedde sig beroende på vilken klass man tillhörde – det var till exempel tydligen så att flickor i socialgrupp 1 läste franska i högre grad än om man hörde hemma i 2:an eller 3:an (!) och i de lägre klasserna ansågs man inte klara av jobb som krävde högre utbildningar eller fick höra att ”du behöver inte nån utbildning, du ska ju ändå inte bli nånting” = citat från verkligheten.
I USA kunde man bli vadsomhelst – till exempel rik – för där var det bara var hårt arbete som krävdes vilket vi vet inte var sant.
Det har alltid funnits en fin solidaritet i Arjeplog, vi har brytt oss om och tagit hand om varann – ibland av nöd – men mycket av det fina har blivit kvar. Min dotter upptäckte vad det betydde för henne när hon var hemma i sommar, hur lyxigt det är att vara känd och betrodd därför att man bor på ett litet ställe.
Att ta hand om varann finns också i USA men då byggs det på att det oftast är mamman som råddar alltihop – plus att hon ser till att det samlas in pengar till välgörande ändamål. Vi har valt ett annat sätt – vi har gjort välfärd till en rättighet och vi kvinnor ska ha alla möjligheter att ha ett eget liv (hur det skulle gått för mig annars vet jag inte, om jag inte fått jobba med det jag tycker om skulle jag förmodligen blivit galen.) Vi har gått ifrån när allt byggde på att mamma skulle ta hand om både barn och föräldrar och svärföräldrar. Undersök vad barnomsorg och äldrevård kostar i USA så fattar man att vi gått framåt. Men inte de. Här är vi ganska överens om kvinnans rätt till sin egen kropp, där går man bakåt.
Det har inte varit gratis att drivas av allas lika värde, jämställdhet och jämlikhet (det ena handlar om kön och det andra om olika grupper med olika behov). Allt som händer i världen har inte att göra med vem som styr, mycket handlar om vad befolkningen själva vill och gör. Vi kan vi välja att leva i det lilla eller i det stora.
Vi kan rasa över förändringar eller vara med och driva på, och vi kan titta på andra länder för att få ett facit på vad som händer där stor del av befolkningen inte engagerar sig alls och gör det enklare för de som bara ser till sitt eget ego att komma till makten. Om man tror att det inte skulle spelar nån roll vem som bestämmer så behöver man tänka igen.