Högerextremisten kallade en åklagare för ”n-ordet-åklagare”. Han åtalades för grovt förtal av efter att ha uttalat sig i en radiopod. Tingsrätten anser att yttrandet är ”mycket kränkande”. Sedan ger rätten ett bakvänt resonemang till friandet: ”Det är snarare den som använder uttryck som n-åklagare som med all rätt blir missaktad av omgivningen, än den som blir betecknad på det sättet”.
Den som yttrat sig rasistiskt har det alltså värre än den som blir utsatt för rasism, om jag tolkar tingsrättens chefrådman Thed Adelswärd rätt. Rasisten blir missaktad och det är straff nog. Jag uppfattar det som en personlig åsikt snarare än ett juridiskt resonemang.
Han uttalar sig i dagensjuridik.se den 24 oktober. Enligt motiveringen ska den som utsätts för rasistiska tillmälen drabbas av missaktning av sin omgivning för att få en fällande dom. Så var inte fallet här, menar Adelswärd. Hur vet han det? En offentlig person, vilket en åklagare måste anses vara, som utpekas på det här viset är troligen utsatt för rasism även i andra situationer. En friande dom, menar jag, innebär att domstolen sanktionerar rasism.
Det är erkänt svårt att få en fällande dom i förtalsmål. Med tanke på att ett parti med nazistiska rötter sitter i riksdagen och den hätska stämningen på exempelvis sociala medier borde domstolarna ha närmare till fällande domar. Naturligtvis ska de inte vara politiskt motiverade – men frianden kan indirekt bli bränslen i den politiska debatten.
Några av mina vänner utsätts regelbundet för förtal av rasistisk karaktär, bland annat i pressen och på sociala medier. De polisanmäler alltid men gärningspersonen går alltid fri. De har gott om bevis i form av artiklar och tweets. Det räcker ändå inte.
Thed Adelswärd säger också att högerextremisten hade kunnat fällas för förolämpning eller hets mot folkgrupp, vilket han inte var åtalad för. Åklagaren gjorde en miss som inte åtalade för flera brott samtidigt.
Jag tror också att det skulle kunna vara ett hatbrott. Hatbrott är ingen enskild brottsrubricering utan kan vara allt ifrån förolämpning till mord. Motivet till brottet är det viktiga. Alltså tycker jag att rättsväsendet är något mesigt. Jag undrar om principen om likvärdighet gäller över landet. Förtroendet för rättsstaten kan urholkas om godtycklighet råder.
Märkliga saker händer. En romsk kvinna nekades inträde på en krog på grund av att hennes klädsel stack ut och att det var trångt på dansgolvet. Vaktchefen på krogen åtalades för olaga diskriminering men friades med motiveringen att krogen uppgav att det fanns en klädkod: Vårdad klädsel som inte sticker ut. Domstolen menade att det inte kunde fastslås att krogen nekade kvinnan inträde på grund av ras, hudfärg eller etnisk tillhörighet. What?
Samtidigt rustar sig rättsväsendet på högre nivåer. Förra året begärde Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen en grundlagsändring för att säkra domstolarnas självständighet. Varför? Sverige skulle kunna få en mer auktoritär regim. Det är bra att de gör det men tragiskt att de behöver göra det.