En del försöker framhålla sig själv genom att klistra etiketter på motståndarna, påståenden som kan vara svåra att sticka hål på för den som inte är väl påläst. Det handlar om att man själv vill framstå som det bästa och att man gör det genom att peka på nånting som man tycker är fel och att presentera en smakfull lösning på problemet – ”om du bara väljer oss istället”.
Jag tänker att vi som tror på socialdemokrati har en vilja att utjämna förutsättningarna för människor och en stark tro på människors lika värde – oavsett sexuell läggning, religiös tillhörighet eller var man kommer ifrån. Samtidigt ser jag andra partier klistra på oss etiketter som handlar om ”sosseri” i betydelsen att om man är sosse så vill man lägga en grå, blöt filt av förbud över samhället. I någon valrörelse möttes vi av budskap som handlade om att ”krossa sosse-feminismen” och häromdagen ett ungdomsförbund som kritiserar sina egna partikamrater för att ägna sig åt regleringar av sociala medier och porr ”och annan sosse-politik som inte maximerar den individuella friheten”.
Att bemöta påståenden om en själv riskerar ibland att sätta ljuset på fel saker. Jag har själv fått klä skott för både det ena och det andra som människor ansett att jag står för eller sagt och där man vid 100% av tillfällena inte brytt sig om att kolla om det är sant. Att i varje sån situation försöka försvara sig är bara dumt och blir ett evighetsarbete, och det finns en risk att ens argument sopas undan bara därför att de kommer från just den anklagade. Men när det kommer till att låta andra sätta etiketter på vad sossar är tror jag ändå att vi har ett jobb att göra. Borde det inte vara vi själva som står för definitionerna och berättelserna?
Vi är dåliga på att prata om vårt ”varför” och vi har all anledning att bli bättre. Jag ser inte mycket i dagens medier som handlar om vad en sosse egentligen vill. Det jag ser är vad vi har för åsikter om andras förslag. Jag saknar den röda tråden och berättelsen om vad som händer i ett samhälle som har en bas för alla att stå på. Jag saknar förklaringen av vad man vinner om man inte delar in människor i olika grupper och behandlar dem olika. Det kan vara ”produktionsresurser” vs ”resursägare” (dvs anställda vs företagsägare) eller ”gällande norm” vs ”den avvikande” (dvs vit medelålders man vs övriga) eller ”storstad” vs ”glesbygd”. Ser man på förslagen som läggs, med rätt glasögon, går det att se hur förflyttningarna i politiken sker – sakta men säkert.
Om Sverige är ett träd med grenar, kvistar och löv, som ger frukt och som överlever så är socialdemokratin den mylla trädet växer i. Med fel näring är det svårt för hela trädet att växa rakt och starkt men kanske lättare för en del grenar. Vi kan låta andra fortsätta sätta etiketter som handlar om vad de tycker att vi är – eller så kan vi berätta själva vad vi vill. Sånt som egentligen borde intressera kloka människor oavsett färg. Vem vill inte vara feminist om man vet att det handlar om lika rättigheter och inte om att männen ska förtryckas? Vem vill inte försvara regleringar av porr om man vet att det handlar om att sortera bort dåliga bilder av vad ett nära förhållande men en annan människa faktiskt handlar om? Vi har allihop ett ansvar för vad vi är och gör, men det handlar om att ha en grund att stå på som inte är byggd på rädsla för att kunna försörja sig, för att klara skolan eller för att barnen ska fara illa.
Sånt borde i stället vara självklarheter och om något så är det väl kärnan i socialdemokrati?