En dörr som slås igen. Smutstvätt över hela rummet. Öron som plötsligt inte fungerar längre. Bråk, tjafs och skrik. Den där gulliga och snälla tolvåringen man hade hemma nyss är som bortblåst.
Tonåren är en brytningstid. Det hör till att kasta sig loss från föräldrarna. Gå sin egen väg under formativa år. En del gör det relativt smärtfritt. För andra blir det tuffa år som familjen minns med fasa. Allt kan hända: Hemmasitteri, psykisk ohälsa, droger, bilolyckor, sena nätter, rymningar, alkoholförgiftning och kriminalitet. En del fastnar maniskt i ett intresse som slukar all vaken tid: dataspel, smink eller fotboll. Andra kanske blir apatiska och ensamma bakom en skärm nätterna igenom.
Oavsett har alla som klagar på tonåringar själva varit det. Minnet sviker, men ibland är det rätt nyttigt att försöka tänka tillbaka på hur det var. Och med det sätta försök till förståelse framför att fördöma. Struliga tonåringar finns i alla familjer. Geografi, ursprung, klass, inkomst eller kön spelar ingen roll. Vare sig föräldrar tillhör hovet eller är lokalvårdare kämpar man med samma utmaningar. Ändå stämmer uttrycket egna barn och andras ungar tyvärr ofta alltför väl. Det är lätt att peka finger på en störande tonåring på stan och inbilla att allt är guld och gröna skogar hemma.
Den framtida generationen är allas ansvar. Samhället, föreningslivet och skolan gör ett jättejobb. Samtidigt som man kämpar med bristande resurser. Men det krävs också ett tydligt föräldraansvar. Inte bara för sina egna ungar utan för alla. Skjutsa den där grannpojken som du vet har det svårt hemma. Låna ut skridskor till familjen som inte har råd. Offra fredagskvällen för en föräldravandring på stan. Säg ifrån när ungdomar röjer på stan. Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.
Föräldraskapsstöd är samhällets hjälp för osäkra föräldrar att navigera i tonårslandet. Det handlar om olika insatser, aktiviteter och verksamheter som stärker föräldraförmågan och relationen mellan föräldrar och barn. Meningen är att främja barnets hälsa och utveckling. Stärka föräldrarnas relation till varandra eller det sociala nätverket runt familjen är andra viktiga delar. Stödet går till alla föräldrar oberoende av problem eller risk. Socialförvaltningen i Piteå kommun erbjuder den här hjälpen. Telefontiderna är dock begränsade under kontorstid och det drabbar oroliga föräldrar som behöver akut vägledning.
Här kan regeringen, om man menar allvar med att stoppa gängkriminaliteten, göra mycket mer. Socialtjänsten går på knäna i hela landet och ändå väljer man sänkta skatter före en trygg välfärd för våra barn. Samtidigt som kommunerna desperat skriker efter mer pengar. Förmodligen blir det ännu värre i kommande höstbudget. Det är häpnadsväckande nonchalant när förebyggande arbete är helt avgörande för att stötta tonåringar.
Även ministrar i regeringen är eller har varit tonårsföräldrar och vet vad det innebär. Det om något borde få dem att vidga vyerna inför vad som krävs. Och sluta döma. Att be andra skärpa sig när man inte sopat rent framför sin egen dörr är inte särskilt klädsamt. Sveriges tonåringar är en stor grupp där man döms med olika måttstock. En invandrarkille från förorten utanför Uppsala måste få samma chans som en generationskamrat i dåligt sällskap i Stockholms innerstad. Oavsett vilket jobb pappa har.