Det finns ett talesätt – ”att sjunga på sista versen” – det gör jag nu, detta är min sista krönika. Jag blev ”värvad” som krönikör av Bengt-Urban ”Bubbe” Fransson och det har varit en ynnest att få skriva här. Att skriva krönikor är som att få prata till punkt, ägna sig åt filosofiska resonemang och beskriva det hjärtat och hjärnan är fylld av. Ni förstår säkert, när jag säger att det har varit en ära.
Socialdemokraterna hade valkonferens i november 2017 och den innebar en vändning som jag inte hade förstått eller väntat mig. Där och då tvingades jag fatta ett beslut om min egen framtid, inget ovanligt i och för sig, men sättet som det gjordes på smärtar ännu. Nu har det gått en tid och jag betraktar förberedelserna inför den kommande valrörelsen. Det kommer inte att bli någon promenadseger, för något parti ska sägas.
Oavsett politiskt parti kommer olika koalitioner fortsätta att utmana det traditionella vänster-högerskalan och hur ska då skillnader inom politiken formuleras och kommuniceras med väljarna? Att önska att blockpolitiken ska brytas eller att tonen i de politiska debatterna ska vara ”vuxna” är en sak, men hur skillnaderna i politiken ska synliggöras är något helt annat. För det finns skillnader, massor av viktiga skillnader, inom politiken och mellan de politiska partierna!
När människor lever mitt i en verksamhet eller rörelse är det inte alltid enkelt att urskilja detaljer, nyanser och tonlägen. Ens vänner är medlemmar i samma grupp, man pratar med andra som har likande inställningar till samhällsfrågorna och på det sättet minskas faktiskt ens världsbild. När jag nu skriver så inser jag att här skulle man faktiskt kunna kategorisera in medlemmar i olika politiska partier, religiösa samfund och andra rörelser med starka åsikter och idéer. Men vänta nu – det måste ju vara OK när rörelserna vill göra gott, eller hur?
Demokrati och yttrandefrihet är grundläggande i vårt samhälle, men till och med det är svårt att förstå sig på. För när nazistiska partier tillåts demonstrera på våra gator och skanderar att demokratin ska avvecklas är det svårt, mycket svårt. Jag kämpar verkligen för att jag ska kunna försvara vår yttrandefrihet. Men det gnager och skaver, eftersom till och med Hitler blev vald av väljarkåren under demokratiska former.
När jag tänker så känns det nästan som en lättnad att andra ska ta över arbetet att övertyga en väljarkår som tycks älska detaljer, men struntar i nyanser. Tonläget i samhällsdebatten gör mig obekväm. Hårdare straff, strängare regler och minskad frihet för människor tycks vara det alla politiska partier tävlar om. Med den retoriken och de förslagen ska väljarna övertygas.
Själv längtar jag efter nyanser i samhällsdebatten som visar att det inte är så enkelt. Det går inte att säga att barn inte ska gå i skolan på grund av vuxnas förutsättningar samtidigt som en lagstiftning förbereds som innebär att barnkonventionen ska bli lag. Det går helt enkelt inte ihop och går inte att förstå, även om tonläget är ”vuxet” och ansvarstagande.
Jag lämnar mitt uppdrag som Region Norrbottens styrelseordförande vid årsskiftet 2018/19 och ännu vet jag inte riktigt vad livet och vardagen har i beredskap för mig. Men det löser sig! Tack för mig - det har varit en ära!