Det tyska regeringsavtalet mellan Kristdemokraterna (CDU/CSU) och Socialdemokraterna (SPD) drar åt vänster och är bra för SPD och Tyskland, men bådar också gott för Europa. Sverige måste vara på alerten när Europasamarbetet utvecklas. Annars riskerar vi att mista inflytande. Vad är de svenska positionerna?
Det allmänt Europavänliga SPD tar alltså hand om både utrikesministerposten och finansministerposten. En socialdemokratisk finansminister betyder i det här sammanhanget en röst för ökat samarbete inom euroområdet, som Sverige inte tillhör, men berörs av. SPD:s medlemmar ska säga ja till regeringsavtalet innan det är i hamn, men de säger knappast nej till denna möjlighet att påverka tysk politik.
Lägg till detta Frankrikes dynamiske och Europasinnade president Emmanuel Macron, och förutsättningarna finns för en välbehövlig nystart för Europa, lägligt inför Europavalen nästa år. Då får vi ett nytt Europaparlament utan motsträviga britter, en ny chef för EU-kommissionen och en ny president för Europeiska rådet, det vill säga de europeiska regeringarna.
Europa behöver ett ledarskap som kan entusiasmera nya generationer för freds- och frihetsprojektet EU. Men också väcka européer i öst. som verkar ha glömt varför de en gång krävde frihet och demokrati. Nu när Östeuropa fått hjälp att höja sin levnadsstandard, verkar somliga östeuropéer längta tillbaka till likriktade medier, politiskt styrda domstolar och historieförfalskning.
EU måste skapa tydligare regler för vad som gäller för medlemskap i Unionen. Att rösta bort viktiga element av demokratin, av slöhet eller övertygelse, ska vara att rösta sig ut ur EU. Det ska också kosta att vända EU ryggen när det krävs sammanhållning. EU är inget smörgåsbord.
Britterna har efter årtionden av obstruktion frivilligt begärt att få lämna EU, för att slippa ”ta order från Bryssel”. Den vägen står också öppen för Polen, Ungern och andra EU-medlemmar, om de tycker att det brittiska exemplet manar till efterföljd. Premiärminister Theresa May uppvaktar nu både frihandelsmotståndaren Trump i USA och Kinas diktator Xi Jinping med böner om bilaterala handelsavtal.
Det är ingen kö till EU:s utgång. Däremot köar ett antal länder framför EU:s entré, däribland sex länder på västra Balkan. Låter vi dem vänta, är risken stor att de säljer ut sin ekonomiska och politiska självständighet till auktoritära stater som Ryssland, Kina och Saudiarabien.
Med Putin i öster, ett kaotiskt och brinnande Mellanöstern/Nordafrika i söder, och en retirerande och förvirrad allierad i väster (USA), måste Europa se över sin säkerhet. Utrikespolitik och försvar är, liksom migration och skatter, känsliga frågor för nationalstater, men vi måste ändå samarbeta.
Ensamma står vi oss slätt mot yttre hot, klimatförändringar, multinationella företag och nervösa finansmarknader. Tillsammans i världens största ekonomiska och politiska union är vi starka.