Mat för miljoner och vår beredskap såldes ut

Vid årsskiftet 2001 hade Sveriges beredskapslager tömts, totalt 690 000 ton. Livsmedel, konstgödsel, djurfoder, utsäde, lager och utrustning såldes ut och en fungerande beredskapsorganisation monterades ned. En verksamhet som den svenska staten bedrivit sedan 1917 ansågs inte längre nödvändig.

Beredskapslager i Norrbotten 1994, året före avvecklingen inleddes. Här lagrades livsmedel och livsmedelsråvaror, det fanns även kvarnar som bilden till höger visar, i ett beredskapslager i Lillpite.

Beredskapslager i Norrbotten 1994, året före avvecklingen inleddes. Här lagrades livsmedel och livsmedelsråvaror, det fanns även kvarnar som bilden till höger visar, i ett beredskapslager i Lillpite.

Foto: Nils Harnesk, bearbetad från Jorbruksverket.

Ledarkrönika2024-08-30 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Innehållet i korthet

  • År 2001 tömdes Sveriges beredskapslager på totalt 690 000 ton livsmedel och insatsvaror, en verksamhet som staten hade bedrivit sedan 1917.
  • Enligt en skrift från 2002 av Sigvard Mauritzon var målsättningen att Sverige skulle vara självförsörjande under en treårig total avspärrning, med lager dimensionerade för ett år med reducerad import.
  • Nuvarande regering har satt som mål att den nya livsmedelsberedskapen ska täcka befolkningens behov under tre månader, en minskning från tidigare kapacitet, och kritiker anser att tilldelade resurser är otillräckliga.

I min förra ledare skrev jag om Sveriges totala avsaknad av livsmedelsberedskap och att Livsmedelsverket, som nu får ansvaret från regeringen att bygga upp den på nytt anser att det vore för svårt att försörja norra Sverige vid en kris, det vore enklare att flytta befolkningen söderut.

Helt uppåt väggarna eftersom vi kunde göra det till fram till 2001.

Det finns inte mycket skrivet om avvecklingen och utförsäljningen av den svenska livsmedelsberedskapen. Efter mycket letande hittade jag däremot en liten skrift från 2002 i Jordbruksverkets webbutik med titeln Mat för miljoner. Den är författad av Sigvard Mauritzon, bortgången sedan 2021, som mellan 1983 och fram till avvecklingen 2001 ansvarade för Sveriges beredskapslagring på livsmedelsområdet.

Skriften är bara på 28 sidor men innehållsrik och skildrar en viktig period i det svenska samhällets civila beredskapshistoria. Och hittills är det den enda text jag hittat trots att det var en så viktig och central verksamhet under mer än 80 år. Att inget publicerades fram till avvecklingen är inte så konstigt då allting kring verksamheten var försvarshemligheter så längre lagren fanns kvar.

Som mest fanns det 350 lagerlokaler som skulle rädda oss vid en kris. Målsättningen för den svenska livsmedelsberedskapen var att Sverige skulle vara helt självförsörjande under en tre år lång total avspärrning. Beredskapslagren dimensionerades för en ett år lång avspärrning med en import reducerad till 25-30 procent av den normala volymen. 

Lagren skulle köpa Sverige tid att bygga upp den inhemska produktionen.

Bara i Norrbotten fanns det 17 beredskapslager för livsmedel och livsmedelsråvaror. Det fanns dessutom en hel organisation runt detta. Kontrollanter som utövade tillsyn av varje lager, att det var rätt temperatur, att förebygga skadedjursangrepp, inbrott och brand. Det fanns ett system för att byta ut delar av de livsmedel och varor som höll på att bli för gamla, detta krävde väl organiserade transporter, både på båt, järnväg, lastbil och i själva lagren.

Den totala kostnaden för staten beräknades vid avvecklingen uppgå till 175 miljoner kronor, statens budget år 2000 uppgick till 700 miljarder. För oss skattebetalare kostade det bara 20 kronor per svensk och år att drifta det hela. Snacka om att slänga ut barnet med badvattnet.

Ja, det var en s-ledd regering i Sverige då men det rådde en samstämmighet över blockgränserna om att det rådande säkerhetsläget inte längre motiverade en beredskapslagring. Finland gjorde samtidigt en annan bedömning och upprätthöll sin beredskapslagring och utvecklade den.

Vår nuvarande regering har satt som mål att den nya livsmedelsberedskapen ska täcka befolkningens behov under tre månader. Långt ifrån ett års beredskapslagring som vi hade för 25 år sedan eller att ha förmågan att vara självförsörjande under tre år.

Att regeringen dessutom bara tillskjuter en miljard för ett återtag av beredsskapskapacitet räcker inte. Det kommer att behövas nya lagerlokaler, transportkapacitet, infrastruktur, anställda som kan hantera tillsyn och kontroll förutom de rena inköpen av livsmedel och råvaror.

Det är som med så mycket annat regeringen gör just nu, otillräckligt.