Av någon anledning (läs patriarkatet) är du som kvinna extremt utsatt på internet. Själv jobbar jag för en organisation som heter Skiftet, vi jobbar för demokrati, miljö och välfärd främst genom digitala kampanjer på internet. Skiftet har funnits i fyra år och under dessa år har vi fått ett enda seriöst hot mot organisationen och personalen, fram tills nu.
Under hösten har jag varit tillförordnad kanslichef. En man hade tjänsten innan mig. Som ett brev på posten har hoten och hatet börjat trilla in med en större intensitet än tidigare. På tre veckor fick jag i snitt ett regelrätt hot mot antingen mig som person eller organisationen i veckan, då har jag dessutom inte räknat med den ökade dosen rasism och kvinnofientlighet som vi på daglig basis får. Det är uteslutande män som skickar dessa hot- och hatmail.
Det har kommit den punkten att jag inte längre kan läsa mailen som vi får in i den gemensamma inkorgen då det endast resulterar i att jag inte kan sova om nätterna. Ofta börjar det med digitala meddelanden och sedan eskalerar hoten snabbt, var hatet och hotet slutar är det nog bara den makabra fantasin som sätter gränser för.
Det går alltså inte att vara chef över en medelstor ideell organisation utan att behöva räkna med att få en släng av hot- och hatsleven. Dessutom skulle många kvinnor som är mer publika än vad jag är säkert tycka att det jag får är en piss i Mississippi jämfört med vad de utstår varje dag. Att en person i min närhet dessutom tyckte att jag bara skulle acceptera att dagligen höra att jag är värdelös och förtjänar att få jurister på halsen säger något om hur väldigt för långt vi har kommit.
Tydligen är det okej att en 155 cm kort, 27-årig tjej skall komma hem och gråta mot sin partners axel och gå och lägga sig med påtagligt ångestpåslag. Huruvida det skulle vara en extremt skadlig arbetsmiljö som nöter mig och alla de kvinnor som varje dag få ta emot liknande saker verkar inte direkt diskuteras. Männens hat skall vi bara ta emot, acceptera och gå vidare med våra liv – trots att det kryper under skinnet på en.
Hatet och hoten på internet skadar inte bara demokratin och resulterar i att människor inte vågar uttrycka sig offentligt, det skadar också människors arbetsmiljö och psykiska hälsa. Jag har ett förslag: varje gång du skall skicka iväg något elakt till någon, fundera på om du skulle våga säga samma sak till en främling på gatan. Om inte, strunta i att klicka på skicka-knappen, skaffa en dagbok och skriv ned saker du stör dig på i den.
Det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att få skicka iväg meddelanden till andra människor om att de är urusla individer som förtjänar att bli våldtagna eller dö. Linnea Claesson skall kunna sova i sin egen säng och jag skall rimligtvis kunna utföra alla mina arbetsuppgifter utan att vara rädd för att utsätta mig själv för en massa onödigt lidande bara genom att öppna en mailkorg.