Jag hade själv förtroendeuppdrag under tre mandatperioder. Under de dryga tolv åren jag var i politiken, varav åtta i kommunledningen, kunde jag följa Karl Petersen, Yvonne Stålnacke, Niklas Nordström, Lenita Ericson och Carina Sammeli som kommunalråd i Luleå. De fyra sista arbetade jag nära och såg hur mycket tid och energi de lade ned på både uppdraget och partiarbetet.
För dem så var det deras liv. De fick leva med uppdraget. Dygnet runt var de kontaktbara. Alltid tillgängliga för medborgare, journalister, tjänstepersoner, näringsliv och andra. Delta på föreningsmöten, hålla i årsmöten, kampanja, förhandla, läsa handlingar, möten, sammanträden, förankra beslut och en rad andra måsten och förväntningar att möta upp.
Det slet på dem allihop. Det fanns inte på kartan att de skulle kunna ha ett heltidsarbete utöver sitt uppdrag. De var antingen tjänstlediga eller hade slutat på sina tidigare arbeten.
Med det sagt, Arvidsjaur är inte Luleå. På många sätt är det svårt att jämföra kommunerna. Samtidigt är uppdraget det mest krävande du kan ta på dig. Och storleken spelar inte alltid roll.
Arbetsbelastningen sliter. Många kommunalråd väljer att avgå innan deras mandatperiod löpt ut. Inför valet 2022 gjorde Dagens Samhälle en granskning som visade att över 200 kommunal- och regionråd valt att avgå i förtid, de flesta av privata skäl, många av familjeskäl.
Mot bakgrund av det så känner jag att måste kommentera Marcus Lundbergs val att försöka kombinera förtroendeuppdraget som kommunalråd, som han tog strid för mot valberedningens förslag, med sitt ordinarie arbete som operativ chef för Arvidsjaurs flygplats.
Han menar själv att han inte kan svara på frågan om hur många timmar han lägger på sitt vanliga arbete respektive uppdraget som kommunalråd i Arvidsjaur. Totalt har PT räknat ut att han arbetar 176 procent. Det säger sig självt att ingen kan arbeta så mycket. Lundbergs företrädare på kommunalrådsposten, Lars Forsgren, hoppade av i förtid på grund av arbetsbelastningen.
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, beskriver att det inte finns några regler som begränsar kommunalråds bisysslor men är samtidigt tydlig med att han aldrig sett något liknande fall tidigare där ett kommunalråd haft så stora sidoverksamheter.
I genomsnitt har Lundbergs lön och arvode varit drygt 155 000 kronor i månaden.
Det är klart att det sticker i ögonen, särskilt för oss som är partikamrater. När han får frågan om hur många timmar han lägger på uppdraget som kommunalråd så svarar han:
"24 timmar per dygn skulle jag säga om man ska hårdra det så. Vi har en politisk organisation där jag är ytterst ansvarig över hela den politiska delen. Vissa delegationsbeslut är det bara kommunstyrelsens ordförande som kan fatta."
Hur det går ihop med att i praktiken jobba heltid på flygplatsen får varken jag eller andra ihop.
Han menar själv att frågan ska ställas till andra om de anser att det funkar. Underförstått hans arbetsgivare och fullmäktige. Problemet är bara att Arvidsjaurs flygplats är ett helägt kommunalt bolag. Det är ytterst Lundberg som ansvarar för uppsikt och tillsyn av företaget.
Skulle VD eller ordförande våga kritisera honom om han missköter sig? Vem ska kritisera honom i fullmäktige? Olle Lundin menar att allt detta kan vara svårt att försvara för väljare och kommuninvånare.
Jag håller med.