Liberal eugenik, rasförädling. Smaka på det.
Ny, eller modern, liberal eugenik avser den alltmer förfinade teknologin för att upptäcka exempelvis kromosomavvikelser hos foster. I debatten talas om NIPT-testet som förekommer i allt fler landsting och kan köpas via nätet. I sammanhanget nämns vanligen Downs syndrom. Redan tidigare har fosterdiagnostik kunnat visa om ett foster är skadat men nu finns det alltså möjlighet till större träffsäkerhet.
Missförstå mig inte, det är inte rätten till fri abort jag vill peka på, utan på människosyn i stort och drömmen om den perfekta människan.
Att det kan kallas liberal eugenik beror på att det blir individens – föräldrarnas rättighet och ansvar – att avgöra huruvida ett barn med kromosomavvikelse är välkommet, till skillnad från auktoritär eugenik, statliga program för rasförädling som var populära runt förra sekelskiftet.
Liberal eugenik är inget nytt begrepp. Bland andra Charles Darwins kusin Francis Galton, 1822-1911, var en ivrig förespråkare. Människor skulle uppmuntras att göra kvalificerade reproduktiva val, starka, friska människor skulle para sig med varandra och på så vis skulle människostammen på sikt förädlas. Svaga, sjuka människor skulle inte uppmuntras att skaffa barn.
Detta formulerades som en utvidgning av individens frihet att göra reproduktiva val, till skillnad från den auktoritära eugeniken som med tvång begränsade individens reproduktionsval. Ett exempel på auktoritär eugenik kan de tidigare svenska steriliseringslagarna sägas vara.
Forskning om genteknik blir mer och mer avancerad och snart kan möjligheten att manipulera fram till exempel vitare hy och heterosexualitet tänkas vara möjlig, enligt den forskning jag läst. Bland annat The human genome project – en enorm genbank – erbjuder rikligt material att forska på.
Men möjlighet innebär förstås inte förverkligande per automatik. Det är grannlaga etiska överväganden som måste göras av läkarvetenskapen, etiker, politiker.
Sedan ett antal år har delar av forskarvärlden diskuterat om termen ny eller modern liberal eugenik är lämplig att använda för avancerad genteknologi och fosterdiagnostik. Eugenik som begrepp är belastat med rasistisk ideologi och folkmord. Det är kanske lite väl hårt att använda om fosterdiagnostik. Likväl tas det på allvar med referens till historiens liberala eugenik.
Ett argument för att upptäcka kromosomavvikelser som kan leda till funktionsnedsättningar är att dessa barn/människor skulle lida av fruktansvärda plågor. Men hur vet en det? Vem är till exempel jag att bedöma hur en annan människa upplever sitt liv? Och vem ska bedöma om dessa liv är meningslösa? För vem är de meningslösa i så fall?
En annan undran jag har är varför forskningen inte riktar in sig på gener som så att säga är beredda för att skapa krig. Gener eller avvikelser som bidrar till förstörelse. Dessutom kan väl även perfekta människor bli olyckliga och börja knarka, råka ut för olyckor.
Jag levde i många år nära ett barn med en kromosomavvikelse och hens familj. Självklart kan det vara slitigt. Men få saker har gjort mig så ödmjuk inför livet. Och perfektion och homogenitet är för mig vanvettigt trist.