Det borde vara självklart att kommunens högsta tjänsteperson, en person som ska företräda kommunen i olika sammanhang, på många sätt är kommunens ansikte utåt, ska vara skriven i den kommun som de arbetar för. När förre kommunchefen Andreas Lind rekryterades var det noga beskrivet i presskommunikationen att han i och med tillträdet skulle flytta till kommunen men att han skulle behålla sin lägenhet i Luleå så länge hans tonårsbarn bodde hemma.

I samband med att Axelsson rekryterades som kommunchef framgick bara att det "ska bli så roligt att bli Piteåbo" och att hon "redan innan börjat fundera över norra Sverige." Vidare beskrev hon att "jag tilltalas av visionen att bli Sveriges bästa plats att bo på."

Nu har Axelsson enligt uppgifter till PT backat och ska nu skriva sig i Piteå kommun. Gott så.

Alldeles oavsett om det kan vara ett lagbrott eller ej så tänker jag att det stora problemet är trovärdighetsskadan. Trovärdigheten gentemot kommunens medborgare och andra. Under senhösten, när hon alltså fortfarande var skriven i Gävle, pratade hon på ett event i Stockholm om vikten av inflyttning till kommunen. Hur trovärdigt blir det när inte ens hon själv tagit steget och flyttat?

Som kommunchef ska hon också kunna bära den ekonomiska politik som den s-ledda majoriteten beslutar om, det är upp till henne att genomföra den. Det är klart att det då blir svårt att prata om ansvarstagande för skattemedel, kanske till och med genomföra besparingar, samtidigt som man själv snuvat kommunen på skatteintäkter.

Det går inte heller att motivera med att Gävle skulle ha lägre skatt, Piteå har lägre skatt.

Axelsson är kanske ett tecken på något annat? Den sedan länge etablerade mentala tröskeln att flytta till norra Sverige. Vi har kunnat exportera tiotusentals människor söderut under decennier men inte ens för välbetalda och attraktiva tjänster kan vi förmå folk att skriva sig här.

Ett annat känt exempel är paret Herreys som är skrivna i blåa Saltsjöbaden men fram till nyligen arbetat i röda Kiruna. Richard Herrey petades nyligen från sin post. För dem handlade det om skatten, kanske inte förvånande för en tidigare moderat riksdagspolitiker som Richard Herrey. Ingenstans i intervjun nämns frågan om brott mot folkbokföringslagen.

Herreys blev ytterligare en symbol för problemet med fly in-fly out, arbetskraft som pendlar in och arbetar i kommunen men som betalar skatt någon annanstans. Ett problem som dränerar skattemedel från kommunen, enbart i Kiruna beräknas man gå miste om 100 miljoner kronor per år.

Han kom med sina gyllene skor men ville inte låta något av guldet få bidra till samhällsutvecklingen. Kiruna var också platsen där man försökte ett unikt grepp när en ny vd skulle rekryteras till det kommunala företaget Tekniska verken, ett av kraven var nämligen att vd:n skulle skriva sig i kommunen. Men möjligheten för en kommun att tvinga någon saknar lagstöd.

Det ska inte behöva vara så att vi måste ställa krav på att de vi rekryterar ska skriva sig här. Eller att det ska avslöjas i media om de inte gjort det. Vi bor på en fantastisk plats med många kvaliteter och värden. Det borde tala för sig själv.

Samtidigt visar problemen att skattesystemet behöver förändras och incitamenten att flytta norrut ökas. Kanske genom flyttbidrag eller varför inte helt enkelt att skatt betalas till den kommun där man arbetar?