Joe Biden får inte längre sitta bakom ratten. Det handlar om säkerhet. Amerikanska presidenter har egen chaufför på livstid, även efter man har lämnat ämbetet. Det är sannolikt så att Biden inte heller av hälsoskäl skulle tillåtas köra bil mer. Den stapplande gångstilen och osäkra blicken. Det osammanhängande talet och hela hans långsamma person vittnar om en åldrande människa.
Biden lyfte saken själv efter den katastrofala debattinsatsen häromveckan: "Jag vet att jag inte är en ung man. Jag går inte lika lätt som jag brukade, jag talar inte så mjukt som jag brukade, jag debatterar inte så bra som jag brukar. Men jag talar sanning."
En gnutta självinsikt om något helt naturligt som drabbar de allra flesta förr eller senare. Men inte tillräckligt för att hoppa av sin kandidatur. Biden är fast besluten att fortsätta och det står frun Jill bakom. Rykten säger att några av hans politiska vänner ändå vill att han kliver åt sidan på grund av sitt allmäntillstånd. Men än så länge klamrar han sig desperat fast vid ursprungsplanen. Det är också rätt knepigt att byta ut en kandidat så här kort inpå valdagen. Lojalitet, kämpaglöd och kanske oförmåga gör att han vägrar inse faktum på egen hand. Trots att hela världen ser vad som pågår, från Piteå till Sydney.
I sådana situationer är det allas ansvar att visa omtanke om varandra. En person i Bidens skick behöver omsorg och stöd i en lugn miljö. Att utsätta honom för en hektisk valkampanj är förnedrande. Samma sak, fast på en förstås mycket lägre nivå, som det är att be äldre släktingar att sluta köra bil. Någon, gärna en närstående eller läkare, måste ta det där obekväma men nödvändiga snacket. Och det handlar enbart om medkänsla för en kär person.
Äldre debattörer får skrika ålderism hur mycket de vill, men ibland finns det bara en väg att gå. Och det är ömsesidigt. Även folk mitt i livet kan drabbas av stroke eller olycka som försämrar ens förmågor. Då måste samhället och anhöriga finnas där som gränssättare och stöd. Se det som en omtänksam gåva innan det är försent, istället för ett orättvist straff.
Om Demokraterna kammar hem segern i det amerikanska valet i början av november betyder det fyra år till med Joe Biden som president. Det är en väldigt lång tid för en åttioplussare. Han skulle då vara 86 år vid nästa val 2028. Om han ens lever då. I rollen som en av världens mäktigaste män med ett ansvar som är hisnande stort. Det är otäckt att bara tänka tanken på att mandatet att starta kärnvapenkrig då ligger hos en förvirrad person. Inte bara situationen i USA, utan hela världsläget kan skakas om rejält. Men Donald Trump är inget bättre alternativ.
Nu måste därför Demokraterna skicka fram någon som Biden litar på och verkligen lyssnar till att övertyga honom om att kliva tillbaka. Kanske är den personen Barack Obama? Det finns fortfarande tid att rätta till det här. En ny kandidat, Kamala Harris eller Michelle Obama, kommer få enorm uppmärksamhet under de månader som återstår av valkampanjen. Vilket också vore mest rättvist mot de amerikanska väljarna. Då skulle de få två tydliga politiska alternativ och en rimlig chans att bilda en egen uppfattning om vilken kandidat som är bäst. Ett scenario där förhoppningsvis sakfrågorna hamnar i centrum istället för skämskudde och oro varje gång Joe Biden visar sig offentligt.