Sportkoncernen Stadium har fått både ris och ros för sin senaste kampanj. När företaget fått 50 000 emojiapplåder via sms:s så skänker det 1 miljon kronor till Riksidrottsförbundets arbete för jämställdhet inom idrotten. Utgångspunkten är att idrottande kvinnor i Sverige får 2,9 miljarder mindre än män per år. I skrivande stund, måndag, har företaget fått närmare 80 000 applåder. Smart reklam i sociala medier.
Pengarna behövs sannerligen. Det är ett känt problem att idrotter som kvinnor utövar tilldelas sämre resurser på flera sätt. Färre sponsorer och sämre träningstider är ett par exempel. Därutöver förekommer sexism och nedlåtande attityder till kvinnor på sina håll. Orättvisan har påtalats i åratal men arbetet för rättvist fördelade resurser går förfärligt långsamt.
Många tycker att Stadiums kampanj är bra – det visar antalet applåder. Andra, bland annat skribenten Emanuel Karlsten, menar att en ny gräns är nådd – måste det till ett interaktivt pr-trick för att skänka pengar till ett gott ändamål?
Personligen tror jag att kapitalismen inte har några gränser för sina marknadsföringsmetoder. De kryper innanför skinnet på oss. Jag är inte förvånad över hur kampanjen görs. Självklart får företaget ”good will" genom att ta ett socialt ansvar. ”Corporate social responsibility” är inget nytt grepp för att stärka varumärken.
Samtidigt vet de flesta att både vi som köper och de som säljer exploaterar människor och miljö. På metanivå är det att reellt och allvarligt problem som vi alla är inblandade i, i sann kapitalistisk anda. Stadiums kampanj är förstås en del av det.
Men kampanjen i sig pekar på att kvinnor nedvärderas inom idrotten. Ofta har sportutövande kvinnor, till exempel fotbollslag, låga publiksiffror. På landslagsnivå har det delvis förändrats och förhoppningsvis påverkar det synen även på klubbnivå.
Apropå sport testar jag nu thai/kickboxning från att ha tränat enbart boxning. Klubben planerar att starta en tjej/kvinnogrupp. Dels för att en del kvinnor inte vill ha närkontakt med män när de tränar, dels kan kvinnor ha ett längre mentalt avstånd till att slå – och att ta emot slag.
Separatism är ett laddat ämne, särskilt när det gäller religion, läs islam. Ingen blir däremot upprörd över att kvinnor spelar fotboll för sig och män för sig. Varför inte göra alla lag jämställda om separatism är problemet?
Under mina sju år med boxningsträning har jag mötts med respekt i de klubbar jag tränat, i USA och i Göteborg. Jag har hela tiden tränat i blandade grupper, kön, åldrar, etniciteter, hudfärger, religioner, hbtq. Häromdagen pratade jag med en av tränarna på min nya klubb om hur skönt det är att bara få vara människa när en är där. Skönt att slippa höra könsord eller andra trakasserier. Att inte bli tafsad på eller kommenterad på annat sätt än korrigering av teknik. Inget macho. Ingen förväntar sig att jag som kvinna ska prestera sämre än män. Tränaren berättade att en kille som sagt ett könsord direkt fått lämna mattan och klubben. Hårt men nödvändigt.
Boxningen, utifrån min erfarenhet, är bland de minst sexistiska miljöer jag vistats i. Ever.