Deras rapport är inte den första, redan i mars förra året konstaterade FN:s särskilda rapportör Francesca Albanese att omfattningen av våldet och den israeliska politiken gentemot den palestinska befolkningen hade passerat gränsen för folkmord. 

Sedan kriget inleddes har mer än 42 000 palestinier dödats, av dem omkring 13 300 barn, och samtidigt har nästan 100000 palestinier sårats. Närmare två miljoner palestinier har drivits från sina hem. Enligt FN beräknas 90 procent av alla bostäder i Gaza vara förstörda eller skadade. Bombningarna, våldet och döden är ständigt närvarande.

I förra veckan kunde vi förfasas över bilderna på den lille sexårige pojken Ali Faraj sitta ensam och svårt skadad på ett tak efter ett israeliskt bombanfall. Bakom honom ses hans döde far och en av hans döda systrar. Han förlorade alla sina fem systrar och sin pappa, hans mamma vårdas fortfarande på sjukhus för sina svåra skador. Han hade suttit med sin pappa och tittat på mobiltelefonen tillsammans när explosionen slungat dem över till taket på huset intill.

Skoningslöst, hämningslöst och blint våld som drabbar civilbefolkningen och som riktas mot civilbefolkningen. Samtidigt har Israel inlett en blockad mot all nödhjälp. En blockad som de upprätthållit under snart tre månader. En blockad som knuffar en allt större andel av befolkningen i Gaza över svältgränsen.

I veckan kunde vi förfasas över effekterna av blockaden. Naja Imads fem månader gamla dotter Suwar som bara väger 2,9 kilo. Ett av många barn som vårdas för kronisk undernäring och uttorkning.  Enligt FN:s barnfond Unicef fördubblades antalet barn som behöver vård för akut undernäring efter att Israel inrättat blockaden.

Den norska hjälporganisationen Flyktninghjelpens generalsekreterare Jan Egeland besökte Gaza i februari i år. Han beskriver att mänskligheten blir utraderad från Gaza. Det finns inga säkra platser för någon. Ingenstans att fly. Familjer slits sönder, män och pojkar fängslas utan grund och skiljs från sina anhöriga, familjer kan inte begrava sina döda. Vissa har gått i flera dagar utan mat och dricksvatten går inte att få tag i.

Internationella Röda korsets ordförande Mirjana Spoljaric kallade i april Gaza för "helvetet på jorden".

I vårt grannland Norge har regeringen markerat kraftfullt mot det som sker, bland annat fördömde de Israels återupptagande av stridigheterna. I förra veckan uttalade de sig igen och påminde om att Israel, enligt internationell rätt, måste underlätta för humanitärt stöd att nå fram till den palestinska befolkningen. Utrikesministern påtalade att svält är förbjudet att använda som en del av krigföringen.

Vad säger den svenska regeringen? Statsministern tycker förvisso att det sker "avskyvärda saker" i Gaza men det är inget som regeringen ska uttala sig om. Utrikesministern Maria Malmer Stenergard (M) menar att regeringen ser ”enormt allvarligt” på den humanitära katastrof som pågår i Gaza men att det är viktigt att rättsprocesserna som rör konflikten i Gaza får "ha sin gång".

Medan den svenska regeringen låter allt "ha sin gång" fortsätter dödandet. Folkmordet sker framför våra ögon och vi gör inget för att stoppa det.

Jag kan inte stå för det. Ingen vid sina sinnens fulla bruk borde göra det heller. Hur många fler dödade barn ska det behöva ta innan vi agerar? Det är en skam att vi låter det få fortsätta.