I skuggan av Nobelprisets sken

Varje litet steg åt rätt håll är ändå ett steg för mänskligheten

Gröt eller inte gröt till middag kanske spelar mindre roll när det är upptäckterna som borde stå i strålkastarljuset?

Gröt eller inte gröt till middag kanske spelar mindre roll när det är upptäckterna som borde stå i strålkastarljuset?

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledarkrönika2024-12-14 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Syrien har (familjen) el-Assar fallit. I över 50 år har de syriska myndigheterna, under far och son el-Assar, ägnat sig åt mord och tortyr, folk har plötsligt försvunnit, hängts i masshängningar eller helt enkelt utrotats. Invånarna har – helt begripligt – flytt i massor. Nu tänds hopp – för vissa – om att kunna återvända, eller åtminstone få reda på vad som hänt med sina anhöriga. Men hur gör man för att laga ett land? När når man en punkt som gör att man börjar lita på varann igen? Hur lång tid tar det innan mänskliga rättigheter knappt ens diskuteras längre – som här, där vi tar dem för givna?

Kanske kan man titta på vägen framåt för Polen, som idag räknas som ett av Europas starka länder (!) med stark tillväxt? Välstånd och demokrati hör ihop. Ju bättre ett lands medborgare får det desto svårare är det för en regering att undertrycka dem, som om kraften i välståndet helt enkelt sipprar fram och blir till en helig vrede från människor som vill få bestämma sin och landets framtid själva.

Polen har gått från att tillhöra den sovjetiska delen av världen till att idag vara en del av EU och av NATO – från ena sidan av ett världskrigs parter till den andra, och en utveckling sprungen ur att tröttna på kommunismens fasor – långt från demokratin. 

Tisdagskvällens Nobelfestligheter kröntes med några av pristagarnas tacktal efter middagen. Det var svårt att inte bli tagen av allvaret när Geoffrey Hinton pratade om farorna med den AI-teknik som han själv varit en del av att skapa, men är man demokratinörd är det också lätt att gång på gång fastna i den forskning som bland andra Daron Acemoglus fick ekonomipriset för. 

Man har studerat ursprunget till ekonomiska och politiska institutioner och deras inverkan på global ojämlikhet och kunnat visa hur ekonomi och historia tillsammans kan belysa och förklara en del av samhällets utveckling. Med demokrati, en fungerande rättsstat, äganderätt och ekonomiska möjligheter utvecklas ett lands välstånd – det vill säga lite tvärtom vad man tidigare trott. Idag är allt detta i fara, stödet för demokratierna är historiskt lågt, samtidigt som vi ser ett varmare klimat och en åldrande befolkning, och inte riktigt vet hur AI kommer att påverka oss.

Det är ju inte som att vi inte har arbete att göra. Det är ju inte som att demokratierna inte behövs. Det är inte heller som att demokratier är nånting man kan ta för givet, nånting som sköter sig självt. I det som är Syrien idag har människor bott i alla tider och landet blev självständigt efter andra världskriget innan el-Assar tog över. Att tro att det ska gå fort och lätt för Syrien att bli en demokrati är kanske naivt. Det kräver mycket av människor som levt under diktatur att vända på förhållandena. 

Exemplet Polen visar att det går. Exemplet Ukraina visar att det inte är så lätt ens om man vill själv. Det professor Acemoglus och hans kompisar visar är att demokratier ger välstånd, att det krävs demokratiska institutioner för att välfärden ska nå människor och att där andra länder betett sig kolonialt och tyckt sig ha rätt att helt enkelt ta råvaror från ett annat land utan att lämna statsskick och institutioner efter sig – där haltar det allmänna välståndet. 

I det ögonblicket tycker jag man kan glädjas åt att överhuset i Storbritannien håller på att – till del – reformeras. Det ska inte längre vara tillåtet att ärva makt. En adelstitel ska inte längre vara basen för politiskt inflytande. Det ska krävas mer. Ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten kanske?