Åh fan. Det tänker man sällan när olika pressmeddelanden dimper ned i mejlkorgen för ledarskribenter. Ofta handlar det om rena försäljningsmejl eller ointressanta frågor som inte rör politik. Men så i fredags kom ett oväntat utskick från Studieförbunden. Budskapet var tydligt. När en tredjedel av Sveriges replokaler försvinner förlorar närmare 20 000 ungdomar sin tillhörighet och kreativa fristad. Det är en följd av nedskärningarna till studieförbunden. Konsekvenserna blir förödande.
En sak hade varit om Studieförbunden hade skrivit under det här själva. Då är det ABF, Bilda, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, Sensus, Studiefrämjandet och Studieförbundet vuxenskolan vi pratar om. Men i en ny kampanj tar de hjälp av svenska artister som berättar sin story. Hur de aldrig hade blivit popstjärnor om det inte hade funnits en replokal. Har man fördomar klistrar man gärna fast de här erfarenheterna på gamla punkare och artister med hjärtat till vänster. Förväntade grupper som står upp för ett samhälle där alla får plats oavsett storlek på föräldrarnas plånbok. De finns absolut med på listan. Lasse Winnerbäck och Markus Krunegård är två exempel på det.
Men det som är unikt med den här kampanjen är att några av de 27 artisterna i uppropet sticker ut. Per Gessle, E-type och Jill Johnson brukar i vanliga fall hålla sig långt borta från allt vad politik heter. Gessle är ju dessutom en av landets mest framgångsrika popsångare och låtskrivare som det regnar pengar över.
Många kampanjmakare drömmer om att få just så här kända personer att ställa upp som frontfigurer. Ofta går de bet. Kändisar drunknar i förfrågningar och vill inte förknippas med det ena eller det andra. Undantag är när de verkligen brinner för något på riktigt. Och precis det beskriver Per Gessle såhär: ”Vår första replokal i Halmstad delade vi med ett annat band. Där träffade jag Marie Fredriksson. Utan replokal – inget Gyllene Tider och inget Roxette.” E-type är djupt oroad: ”Detta är så fruktansvärt tråkigt. Man nedmonterar fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar. Vi kommer se, eller snarare inte se, effekterna av detta i framtiden."
Alla i kampanjen sätter fingret på vad replokaler betydde för dem. En fristad, en kreativ oas, en plats där musiken får leva. Gemenskap och en meningsfull fritid. För de flesta på en glad amatörnivå. För några en start på en framgångsrik karriär som sätter Sverige på musikkartan utomlands och skapar stora intäkter.
Men replokaler från Ystad till Piteå bygger på att det finns fungerande studieförbund som har råd att satsa. Enligt Studieförbunden beräknas närmare 20 000 unga människor under den här mandatperioden att förlora sitt andra vardagsrum. Det i tider av ökad gängkriminalitet och forskning som visar att just förebyggande insatser spelar roll.
Regeringens kraftiga nedskärningar på kulturskolan och studieförbunden är ett brutalt angrepp på ungas drömmar. Hur dumsnål får man vara när det handlar om vår framtid? Och om inte det argumentet biter. Tänk hur mycket pengar Per Gessles framgångar ger tillbaka till näringslivet. Bara en enda turné med Gyllene Tider eller Roxette genererar stora inkomster till berörda hotell, restauranger och annan service. Varje svensk stad som är värd för en sådan sommarspelning drar en vinstlott.