Det kan sägas mycket om Northvolt. Bristerna i arbetsmiljön. Olycksfall och dödsfall. Problemen med att få igång produktionen. Under pressen att snabbt komma i drift genade man i kurvorna, man bröt mot både arbetstidsregler och säkerhetsbestämmelser.
Eller avslöjandet att företaget köpte rysk nickel till sina batterier. Köpen skedde från det ryska företaget Nornickel. Bakom företaget står i huvudsak två ryska oligarker med nära band till Putin, en av oligarkerna finns dessutom med på EU:s sanktionslista för att via ett annat företag förse de ryska väpnade styrkorna med stridsfordon. Northvolts köp av dessa mineraler från Nornickel utgjorde direkta bidrag till Putins krigskassa.
Och visst sticker det i ögonen att medgrundaren och tidigare vd:n Peter Carlsson i princip är den enda som tjänat pengar på företaget. Han har håvat in mer än 200 miljoner. Nu förlorar många sina jobb, pensionsfonder har förlorat sex miljarder. När han får frågan om hur det känns så svarar han "det är en otroligt dum fråga".
Min poäng är att det finns goda skäl att vara kritisk. Men det får inte innebära att vi glömmer att en inhemsk, europeisk, batteriproduktion är av stor, strategisk, betydelse. I en rapport beställd av EU beskrivs att Europa riskerar att bli lika beroende av kinesiska batterier och bränsleceller som vi var av rysk gas och olja före den storskaliga invasionen av Ukraina 2022. Under förutsättning att vi inte agerar med kraftfulla åtgärder för att förhindra det.
Hittills har däremot varken den svenska regeringen eller EU visat några större intressen av att säkerställa Northvolts produktion. Den svenska regeringen säger att "kursen för den gröna omställningen ligger fast, att batteriindustrin är viktig för Sverige och Europa och att man vill se en ny, långsiktig ägare av Northvolt". Men vem skulle den långsiktiga ägaren vara? Konkursförvaltaren öppnar för att sälja fabriken till kinesiska investerare.
Vår näringsminister, Ebba Busch (KD), använder stora ord om konkursen som att EU "måste ur naivitetsträsket", att batterimarknaden inte är en jämn spelplan och att vi "befinner oss i ett industrikrig mellan USA och Kina". Hon beskriver den situation vi hamnat i som "ett reellt hot mot den europeiska självständigheten om omställningen ska innebära att Europa lägger sitt öde i Kinas händer". Allt är EU:s fel eller ansvar.
Men vad kan vår egen regering göra då? Det har hon inget svar på. Varken hon, eller regeringen i övrigt, har agerat för att rädda Northvolt. De har inte lyft ett finger för stötta Skellefteå, varken när Northvolt etablerades och det syns inga tecken på det i samband med konkursen heller. Kommunalrådet i Skellefteå, Lorents Burman (S), och hans krav på att regeringen ska agera kraftfullt lär falla för döva öron.
Men, här kommer ett tips till regeringen, strategiska resurser eller industrier kan ägas och drivas statligt, både av säkerhetsmässiga och av ekonomiska skäl. Det kan också göras framgångsrikt. Titta bara på Vattenfall och LKAB. Ni har till och med gjort det själva, staten betalade under förra året utbyggnaden av en ammunitionsfabrik i Karlskoga för att säkra Sveriges leveranser av ammunition.
Ni har alla verktyg, köp Northvolt, säkra de investeringar som har gjorts och därmed skulle vi inte bara garantera svensk utan europeisk konkurrenskraft.