En kommun är en kommun är en kommun. Alla kommuner lyder under en och samma lag, kommunallagen. Det spelar ingen roll om antalet invånare är en miljon eller 2600, kommunen ska leverera vård, skola och omsorg till medborgarna. Sen kan kommunerna ibland, frivilligt, ta på sig andra uppgifter, men det finns regler kring det också, så att man inte går över gränsen för den ”kommunala kompetensen”.
I det stora perspektivet handlar det om pengar. Kommunerna i Sverige har beskattningsrätt, och bestämmer alltså sin skattesats själv. Det är en platt skatt vilket betyder att alla medborgare betalar lika mycket på varje intjänad hundring. (Marginalskatter är sånt som staten hanterar och finessen med den skatten är att staten inte tar ut den på de som tjänar minst utan bara på de som har en inkomst som går över den s k marginalskattespärren.) Skatten är en ständig stötesten, såklart, och de olika partierna har diametralt olika syn på hur mycket skatt som ska tas ut och kanske främst av vilka.
Kommuner behöver fatta (ibland tråkiga) beslut givet strukturen på sina kostnader. Man behöver se över lokalbeståndet så att pengar för t ex vård går till vård och inte till att springa i opraktiska korridorer, men också se till att administrationen rationaliseras. Man behöver jämföra sig själva med andra för att se var man sticker ut så att man kan göra nånting åt det. Det är inte populära beslut som fattas, det kan man inte säga, men om man driver verksamhet med för höga kostnader utan att man får ut högre kvalitet i en verksamhet så drabbas en annan, som då istället måste spara för att det ska gå ihop på slutet. Idag kommer andra kommuner till Arjeplog för att se hur vi har gjort och hur vi driver vår verksamhet, och det är ett bra betyg. Det betyder inte att allt är guld och gröna skogar, det ska också sägas.
Men sen finns det annat som drabbar oss onödigt hårt bara för att vi är små och glest befolkade. Sånt som behöver förklaras till rätt människor. Strandskyddet är en sån sak. Om vi är överens om vad som behöver skyddas så blir det ändå massor av land över som borde kunna bebyggas. Kompetensförsörjningen – att få tag på folk som vill och kan jobba – är en annan. Det handlar också om byggregler, insamling av matavfall eller möjligheten för medborgarna att kunna få sina vägar plogade. Det är då politiken från den lilla kommunen måste ta plats för att få en chans att påverka. Förändring kan man skapa om man finns där besluten fattas så att man kan berätta hur lagförändringar, regler och omständigheter drabbar en. Ibland möter man en publik som inte bryr sig, därför att de redan har bestämt sig att arjeplogarna inte är viktiga väljare, men lika många gånger handlar det om att de som skriver förslagen till ändringar faktiskt inte förstått, inte haft insikterna, men är villiga att lyssna.
Vi ser hur viktigt det är att strukturfondsmedel hamnar i just våra kommuner eller att vi är överens om vad skog är och hur skog ska kunna brukas eller att spillet ska få lov att gå till fjärrvärme – två exempel från EU-nivå. Vi ser hur viktigt det är om man i Stockholm begripit hur lite vi påverkas av nya strandskyddsregler, men hur mycket nya avfallsregler ställer till det. Vi vet också hur viktigt det är att vi får en chans att förklara konsekvenser och skillnader även i en Norr- och Västerbottens-kontext. Det är därför ett kommunalråd ska vara på sitt kontorsrum så lite som möjligt. För vem ska annars föra invånarnas talan?