Jag läste med skräck en artikel i Norrbottens-Kuriren om att LTU inför ett hälsovetenskapligt basår för de som behöver hjälp att komma in i studierna. Det som fyllde mig med skräck var inte att de inför ett basår utan orsaken till att de är tvungna att göra det. Sjuksköterskeprogrammet har nämligen präglats av en hög andel avhopp. Varför? För att studenterna upplever glappet mellan gymnasiet och universitetet som för stort och har svårt att klara universitetsstudierna.
För sjuksköterskeprogrammet har andelen som klarar sina kurser i utsatt tid sjunkit från 77 procent till 63 procent under de senaste fem åren. En fjärdedel av de som påbörjar utbildningen går aldrig ut med examen.
Inger Jacobson är universitetslektor i fysioterapi och ansvarig för det hälsovetenskapliga basåret, Silje Rysst är biträdande professor och utbildningsledare för sjuksköterskeprogrammet. Bägge upplever att de som gått ut gymnasiet är sämre rustade för högre studier än tidigare. De ser vidare att kunskaperna inte matchar deras gymnasiebetyg. De beskriver det som en "sorts inflation i meritvärdena".
Med andra ord så kommer det in en massa unga vuxna på universitetsutbildningar på betyg som saknar relation till de kunskaper som de besitter. Det brukar kallas för betygsinflation. Glädjebetyg är ett annat ord för det. Ett fenomen som uppstod när man släppte in företag som huvudmän för skola och utbildning, företag vars enda syfte är att göra vinst och där höga betyg till "kunderna", det vill säga eleverna, är ett konkurrensmedel.
Vi går tillbaka till vad Jacobson och Rysst ser i sin vardag:
– "Allt ska gå så fort, många ungdomar har inte tålamod att läsa en bok och när man kommer till universitetet är textmassan ganska omfattande."
Eller:
– "En del sliter med läsförståelsen och många köper inte kurslitteraturen utan hoppas kunna klara sig på powerpointpresentationerna och anteckningar."
Vidare beskriver de att studenterna ibland inte förstår frågorna på tentan eller instruktionen till inlämningsuppgiften. Även matematiken, som är viktig för bland annat läkemedelsberäkningen, kan vara utmanande.
Det här gäller alltså unga vuxna som enligt sina gymnasiebetyg redan ska besitta dessa kunskaper och förmågor. Vi har alltså ett skolsystem som levererar unga vuxna som har dålig läsförståelse, saknar tålamod och koncentrationsförmåga att bearbeta omfattande texter samt går ut gymnasiet med betyg som de saknar kunskapsmässig täckning för.
Inser ni vilket enormt problem detta är? LTU:s initiativ är inte unikt heller. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård har varit djupt kritisk till förekomsten av glädjebetyg. Han uttryckte det såhär i en debattartikel i DN:
– Vi kan inte längre lita på att det är rätt elever som kommer in på de mest eftertraktade utbildningarna.
Nu har Handelshögskolan skärpt sina antagningsregler.
Förra året visade en granskning av Skolverket att friskolor, bolagsägda skolor, satte högre betyg än skolor med en kommunal huvudman. Dåvarande utbildningsministern Mats Persson (L) tyckte att det var "bedrövligt", "mycket allvarligt" och att dagens skolbetyg inte är rättvisa. Ändå gör regeringen inget för att komma till rätta med problemet. Kanske för att de är så insyltade i skolkoncernernas styrelser och intressen.
Priset är att våra barn blir bestulna på de kunskaper de har rätt till.