Många minns nog humorprogrammet Mammas nya kille med glädje och saknad. Programmet som sändes i Sveriges Radio P3 fram till 2017 hade en rad minnesvärda karaktärer, inte minst Patrik Larsson, en 15-årig kille i en 33-årings kropp från Piteå. Men min favorit är nog ändå folklivsfanatikern Job Andersson som uppträder som gäst i varje avsnitt för att berätta om gamla seder och bruk.
Jobs berättelser om hur det var förr är bisarra och skruvade och det avslutas oftast med att han förklarar "Du vet, förr i tiden – då var folk dum i huvet nå' djävulskt!"
Det är så jag tänker mig att mina barn och barnbarn kommer att se tillbaka på den samtid vi lever i.
Folk som valde att lägga sin röst på högerextrema antidemokrater i land efter land trots att det innebar att demokrati och frihet monterades ned, de många som valde att tro på diverse konspirationsteorier istället för vetenskap med konsekvenserna att klimatet kördes åt helvete och sjukdomar som kunnat stoppas med vaccin istället kom att frodas.
Att vi lät marknadsfundamentalister till politiker leka affär med våra barns skolgång med konsekvensen att tiotusentals elever passerade genom grundskolan och gick ut årskurs 9 som funktionella analfabeter. Eller som skapade glädjebetygssystemet där elever gick ut skolan med höga betyg utan kunskaperna att matcha dem. En förlorad generation.
Eller att vi i vår ignorans prioriterade sänkta skatter framför resurser till fungerande järnvägar, skolor, lärare eller en sjukvård som kunde ta hand om våra mest utsatta. Och idiotin i att vi inte kunde förstå att de ständiga nedskärningarna i kommunen och regionen vi bodde i hängde ihop med att vi röstade fram skattesänkarregeringar.
Att vi fortsatte att belåna oss för att konsumera och resa trots konsekvenser för klimatet och för att leva upp till föreställda ideal om vad man måste kunna visa upp materiellt för andra i sin närhet och i sociala medier. Att ingen vågade ifrågasätta ekorrhjulet eller föreställa sig att det kanske fanns andra sätt att leva på och uppnå lycka.
Vanföreställningen att vit hudfärg och svensk etnicitet förenade oss vanliga löntagare mer med direktörer och miljardärer än med andra löntagare med annan hudfärg och annan härkomst. Som att samhällsproblemen berodde på att det kom hit för många med annan bakgrund och inte det faktum att de rikaste sett till att berika sig på vår bekostnad ända sedan 1980-talet.
Att i en tid då vi behövde modiga och inkluderande ledare som såg att frihet, glädje och demokrati var vägen framåt i en tid av oro och klimathot istället valde fega mobbare som spelade på vår rädsla för att undergräva det som generationerna före oss vunnit med hård kamp.
Sist men inte minst, att vi lät bli att bilda oss. Istället för att försöka skapa oss en egen uppfattning så valde vi den mentala snabbmat vi matades med från TikTok, Facebook, X, Snapchat eller andra plattformar. Som vi slukades av, en flod av desinformation som invaggade oss i en apati och oförmåga att sätta oss in de ofta komplicerade och svårförklarade samhällsproblemen.
Så är det något jag vill önska den här julen så är det ett slut på den till synes gränslösa idioti och egoism som härskar idag. Ett samhälle kan aldrig bli bättre om vi inte delar åtminstone en grundläggande uppfattning om den verklighet vi lever i.
För ingen vill väl egentligen vara dum i huvet nå' djävulskt? Eller?