Året innan ett valår är en speciell tid i politiken. Nu börjar det bli bråttom med att besluta om politiska förslag som förhoppningsvis ska locka fler väljare. Partikongresser och andra viktiga interna möten fastställer vägval och platser på åtråvärda listor. Knivar slipas och det gäller att hålla ryggen fri. Aldrig visar sig maktkampens fula tryne så tydligt som när möjliga riksdagsplatser ska fördelas. Behöver man byta partiledare är det i senaste laget, men det går att baxa igenom. Hellre nu är precis innan valrörelsen drar igång. Stressen för sittande regering ökar för man vill hinna få igenom så mycket av sin politik som möjligt. Oppositionspartierna förbereder sig med interna utbildningar för att göra sina äntringsstyrkor redo att snabbt ta över i Regeringskansliet. Men vad händer mer då? Här är några gissningar:
Comeback kid Nooshi Dadgostar
2024 var inget roligt år för Vänsterpartiet. Och de gånger partiledaren syntes i media var det inte för att prata vänsterpolitik. Fokus var att krishantera antisemitism. Men Sverige behöver sitt Vänsterparti och Nooshi är ingen som viker sig i första taget. 2025 blir det mer politikprat och mindre interna slitningar.
Jubileum
I maj kan Jimmie Åkesson fira 20 år som partiledare för Sverigedemokraterna. En enormt lång tid med moderna mått mätt. Han syns sällan offentligt, förutom när han gifter sig och bjuder in gängkriminella gäster. Men skandaler och frånvaro i media verkar inte spela någon roll. Väljarsiffrorna är stabila över tid. Ebba Busch firar också jämnt. I april har hon suttit tio år på posten. En delvis skakig tid där politiken hamnat i skymundan till förmån för en skakig hustvist och erkännande av grovt förtal. Kanske är det tid för henne att lämna över stafettpinnen till den mer rimligare och framför allt lugnare Jakob Forssmed.
Kommunerna är den nya regeringen
Vem tar vem? Det är fortfarande oklart för väljarna. Exakt vilken konstellation tänker Magdalena Andersson styra tillsammans med om Socialdemokraterna vinner valet? Så länge vissa partier vägrar samarbeta med varandra blir också det en rörig ekvation. Men ute i kommun-Sverige är det här inget problem. Där krokar man arm för kommunens bästa. Ekot rapporterade i december om att M och S ensamma styr tillsammans i allt fler kommuner, 26 just nu, Nyköping är ett exempel. En ny forskningsrapport från Linköpings Universitet visar att handlingskraften och en liknande partikultur varit avgörande. Är det ett möjligt alternativ även på regeringsnivå? Magdalena Andersson som statsminister med Ulf Kristersson på Finansdepartementet.
Tidögänget
Tiden börjar rinna ut för Tidögänget med nuvarande upplägg. Jimmie Åkesson är tydlig med att efter nästa val kommer SD sitta med i regeringen. Då är det slut med att stå utanför och kika in. Eftersom SD var större än M i valet 2022 så riskerar Sverige ha Åkesson som statsminister 2026. En riktig game changer i svensk politik i sådant fall.
Osäker framtid för Liberalerna
L har haft det kämpigt länge nu. De lyckades slarva bort sin profilfråga skolan och det enda Johan Pehrson kan tjata om är från skärm till pärm. Att vara socialliberal idag är att vara vilsen. Dessutom hänger L alltid på en skör tråd farligt nära fyraprocentsspärren. Frågan är om Pehrson överlever som partiledare ända fram till valet. Och om hans väljare ens vill det.