Jag är besviken. På Klas Friberg, högsta polischef i Västra Götaland.
Många läste säkert i PT häromdagen om polisens beslut att låta nazistpartiet Nordiska motståndsrörelsen, NMR, marschera 200 meter från synagogan i Göteborg. Marschen är planerad till den 30 september, under en viktig judisk högtid, Jom Kippur, försoningsdagen.
Det är ett hån mot den judiska befolkningen, och utifrån mitt synsätt hets mot folkgrupp och en hathandling.
NMR har som mål att vara samhällsomstörtande och skapa en auktoritär stat. Som punkt nummer två på rörelsens flygblad står: ”Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten för den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperar större delen av vår värld.” Det är en omskrivning för att judar ska bort, oklart hur. NMR vill också, enligt partiprogrammet, inrätta ett institut för rasprofilering för att på så sätt sålla ut ”rasfrämlingar”.
Frågan om nazisters yttrandefrihet är sprängfull. Samtidigt som marschen ska ske i Göteborg pågår också bokmässan. Tidningen Nya tider, ideologiskt nära NMR, som bland annat innehåller rasistisk propaganda och förvanskade fakta om invandring, har beretts plats på mässan. Kultursverige har delats i för eller emot. Att bojkotta genom frånvaro. Eller att bjuda motstånd på plats. För vissa handlar det också om säkerhet, exempelvis författare som redan är hotade.
Självklart är problemet komplicerat. Det demokratiska styrelseskicket har yttrande- och tryckfrihet som grundpelare. Men det finns redan nu ett antal inskränkningar i yttrandefriheten, omkring tjugo stycken. Bland annat tas hänsyn till barns skyddsvärde, vilket har lett till att framställning och innehav av barnpornografi är kriminaliserat. Hets mot folkgrupp är också en inskränkning av yttrandefriheten.
Juridiskt går det kanske inte att säga att marschen är ett hatbrott. Oftast prövas det rättsligt endast när enskilda utsätts. Hets mot folkgrupp kan det bli om nazistiska slagord och missaktning mot en folkgrupp uttrycks. Och, ibland, om nazistiska symboler visas. Men om marschen är tyst, utan tydliga symboler, är det svårare att brottskategorisera.
Därför borde hatbrottslagstiftningen skärpas. Kriminalisering av något som kan kallas hathandling, eller hatincident. Det skulle kunna införa en nivå mellan hets mot folkgrupp och hatbrott. Då kan folkgruppers skyddsvärde stärkas.
På det viset skulle polisen kunna undvika att ge nazisterna tillstånd att demonstrera. I allra högsta grad är det såväl ett politiskt som polisiärt dilemma. Demokrati tål inte vad som helst. Hitler valdes genom ett demokratiskt val.
Jag är besviken på Klas Friberg. Som ordförande för en antidiskrimineringsbyrå deltog jag i Polisens råd för att bekämpa hatbrott. Friberg var ordförande. Han sa att frågan är högprioriterad. Judiska församlingen satt också i rådet. Med all önskvärd tydlighet framgick att den lever med en konstant hotbild. I en kristen kyrka i Sverige kan vem som helst går in. I synagogan är det omöjligt utan säkerhetskontroll och föranmälan.
Det är tragiskt att Klas Friberg står för beslutet att ge nazisterna demonstrationstillstånd just den dagen. För mig framstår det som om våldsmonopolet lierar sig med nazismen.