I är en tunn liten bokstav som revolutionerar synen på kön. Den står för intersex, vilket betyder en mångfald av könsvariationer. Kategorierna kvinna och man är inte så självklara och biologiskt stabila som det verkar. Människor kan födas med olika uppsättningar av kombinationer när det gäller kroppsform, könshormoner, inre och yttre könsorgan. Dessa personer har i unga år, ofta strax efter födseln, korrigerats för att passa in i tvåkönsnormen. Kirurgi och hormonbehandling är ett par exempel.
Den medicinska vetenskapen, och samhället i stort, har ansett att människor blir lyckligast av att fösas in – tvingas in – i en könsidentitet och ett könsuttryck som passar samhället bäst. En könsideologi. Intersex har setts som onormalt och läkarvetenskapen har tagit sig rätten att tränga in personer i konforma könskategorier. Föräldrar har inte upplysts om att en könsvariation är möjlig och har samtyckt till att deras barn ska korrigeras utan att det egentligen finns något medicinskt skäl. Som juridiskt kön finns enbart kvinna och man att välja på i Sverige. Och vissa intersexfödda är nöjda med att placeras i de kategorierna.
Biologiska skäl har angetts som centrala för hur kvinnor och män har fundamentala olikheter och kompletterar varandra. Att ifrågasätta det och hävda att det finns fler könsuppsättningar ställer saker på ända.
Amnesty International kom nyss ut med rapporten First, do no harm, ensuring the rights of children with variations of sex characteristics in Denmark and Germany. Den handlar om Danmark och Tyskland men det kan antas att situationen är liknande i Sverige. På ett pedagogiskt vis förklarar rapporten vad intersex är och redogör för olika metoder för korrigering. Den vittnar också om det lidande som intersexpersoner upplevt av korrigeringen och att inte få vara den de själva identifierar sig som. Amnesty konstaterar att åtgärder mot intersex är att betrakta som kränkningar av mänskliga rättigheter och den personliga integriteten.
För ett par år sedan gjorde jag en rapport om hbtq-personers livsvillkor i Göteborg, på uppdrag av kommunstyrelsen. Bland annat intervjuade jag en person som utsatts för en plågsam behandling som också var förvirrande eftersom personen inte kunde identifiera sig med att vara kvinna eller man. Hen berättade också att intersex – könsvariationer – kan ses som något hotfullt. Trakasserier och respektlöshet, eller vägran att bemöta personen som annat än kvinna eller man är inte ovanligt. Intersexpersoner upplever många gånger en exkludering och social isolering.
Historiskt har intersexpersoner benämnts hermafroditer, en term som syftar på organismer med både kvinnliga och manliga könskörtlar. Den amerikanska biologen och zoologen Anne-Fausto Sterling pläderade i början av 1990-talet för en flerkönsmodell utifrån biologisk forskning. Hennes bok Myths of gender sågs både som provocerande av andra biologer och frigörande för intersexpersoner. En politisk rörelse växte fram, för en vidgad syn på kön och emot tvångsbehandling av barn och unga. De tar tillbaka rätten att välja sitt eget kön.