Att inte förstå andras verklighet

Att förstå sin nästa är inte enkelt. Även om man försöker vara tydlig så kan man ge sig tusan på att någon missförstår ens intentioner. Emellanåt får jag arga mail från läsare som menar att jag minsann inte har belägg för det jag skrivit. Om jag då gräver lite i vad det är som har triggat igång ilskan visar det sig ofta att man har läst mellan raderna med sina egna glasögon på och dragit egna slutsatser av vad jag inte alls skrivit. Jag blir emellanåt själv galen på lagar och förordningar som skrivs med bakgrund i annat än den vardag som är min verklighet. Lagen om strandskydd t ex. I en kommun med fem km strand per invånare, 8700 sjöar och tre stora älvar, ska vi vara lika rädda om rödlistade arter och miljö som alla andra kommuner, men att påstå att det finns risk att man som privatperson inte ska kunna nå till vatten när man är ute och går med hunden, om vi nu skulle få bygga lite mer efter eget tycke, är felaktigt.

Reglerna kring postutdelning stipulerar ett visst antal hushåll per km väg trots att vi i min kommun byggde hus och hem långt innan vi byggde vägar och då var helt obekymrade om hur lång sträckan till handlaren var – annat än sjövägen. Det nya påfundet om matinsamling med syftet att utvinna biogaser ur våra matavfall tar inte hänsyn till att en sån kommun som Arjeplog måste utöka sina sopbilar från två till tre – alltså med 50%! – och att fraktionerna ändå blir så små att innan vi samlat tillräckligt för att köra en full bil till en rötningsanläggning så är matavfallet för gammalt och kan lika gärna slängas i soporna. Allt det här är irriterande och vi gnisslar tänder när vi tålmodigt försöker förklara och ibland känner åtminstone jag för att också dunka huvudet i väggen en stund. 

Många länders allmänna val blir en rysare mellan två sidor. Vilket parti man håller på får ibland mindre betydelse när vi ändå sorterar resultatet i två sidor. Våra åtta riksdagspartier sorteras så, och i en del andra länder kommer ett tredje eller fjärde parti aldrig upp till såna siffror att de tas på allvar. Så vad är då den stora skillnaden mellan den ena och den andra sidan? En del har länge menat att högerväljare ser världen som en farligare plats än de som röstar mer till vänster, och att det är det som ligger till grund för att man t ex går till val på fler poliser och att sätta fler i fängelse, men nu har det kommit nya studier som visar att om man är konservativ till sin läggning så tror man också att världen är och behöver vara hierarkisk. Vänsterväljare tycker tvärt om och här handlar det t ex om skillnaderna mellan man och kvinna, rik och fattig men kanske också vem som är en riktig svensk och inte. Att visa på skillnader gör att man kan sortera in den ena eller den andra i ett system av hierarkier. Det är en intressant teori och den stämmer kanske – bägge sidor tycks ju ha svårt att se orsakerna till varför den andra sidan kommer med så märkliga förslag och hur man bara kan ha missat hur verkligheten egentligen ser ut.

Jag tror att sättet att se på sin verklighet också hänger ihop med den tid man lever i. Vi kommer från en byråkratisk era där allting hade sin plats. Vi har försökt att anpassa oss från att styra med hjälp av att mäta allting till att numera försöka använda tilliten som verktyg och kanske lita mer till människors förmåga. Men egentligen tror jag att de flesta av oss helt enkelt önskar att bli hörda. Att få tala till punkt och veta att den andre verkligen ha försökt förstå. Det är svårare att komma med galna förslag då.