Ångest räddar inte klimatet

Jag lider av klimatångest. Den kryper sig fram när jag öppnar min Facebook och var och varannan uppdatering är en dystopisk berättelse om världens undergång. När jag slår på nyheterna och ytterligare en expert på bästa sändningstid pratar om hur isarna smälter och att den biologiska mångfalden minskar. När politiker flackar med blicken och undvikande avstår från att svara på Greta Thunbergs fråga: ”Varför gör ni inget?”. Det är klart att man blir drabbad.

Foto: Fotograf saknas!

Ledarkrönika2019-03-06 18:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vi bör alla ha en måttlig dos av ångest. Klimatets förändring är på riktigt och utmaningarna är enorma. Ingen kan avsäga sig ansvar. Men det är politiken som ytterst måste driva på för förändring och leda individen bort från skam och ångest. Och mot möjligheter att leva klimatvänligt.

Det förs just nu en nödvändig klimatpolitisk idédebatt inom socialdemokratin. I slutet av februari lanserade den socialdemokratiska föreningen Reformisterna ett sjupunktsprogram där ett av förslagen är en statligt driven klimatomställning och grön industriell utveckling. I förslaget lyfts ett helt nödvändigt klassperspektiv i klimatpolitiken.

Idag är det den rikaste tiondelen som står för över 20 procent av utsläppen. Det är samma grupp vars utsläpp har ökat de senaste decennierna. Men människor med resurser kommer ofta undan, både som pådrivare av klimatförändringen och genom att köpa sig fria från ansvar.

Idag straffas personer med begränsade resurser och sämre tillgång till miljövänliga alternativ. Det är de som blir klimatbovarna istället för de riktiga skurkarna. Det är en snedfördelning som skadar möjligheterna till en hållbar klimatomställning för alla.

Bara dagar efter att Reformisterna släppte sitt reformprogram lanserades även idétankesmedjan Gröna folkhemmet, på initiativ av Socialdemokrater för miljö och jämlikhet. Även de lyfter behovet av ”en klimatpolitik för alla” och menar att det behövs nödvändiga investeringar där klimatpolitiken blir en integrerad del av välfärdspolitiken. Enligt initiativtagaren Kalle Sundin krävs en klimatpolitisk debatt där samtal om gröna reformer överröstar dagens dominerande konsumtionsmoralism.

Det initiativ som de här som behövs för att flytta politiken framåt. Att lyfta in klassbegrepp i klimatdebatten ger hopp om att bygga en bred, förankrad rörelse som tillsammans kan mobilisera för en hållbar klimatförändring. Det är ett samhällsprojekt som kräver delaktighet och engagemang. Min ångest kommer inte rädda klimatet. Inte din heller. Men den kan användas för att trycka på för nödvändig politiska förändring.

Krönika

Läs mer om