Men Kristersson förstörde den kröniketanken när de lanserade höstbudgetens "satsning" till kommuner och regioner. Tio miljarder till välfärden. Vad finns det att klaga på det kanske någon tänker? Det är mycket pengar men tyvärr inte tillräckligt. Intresseorganisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) har visat att underskottet för skola, sjukvård och omsorg väntas bli 28 miljarder under 2024. Det är lite som regeringens skattesänkning på diesel som faktiskt motsvarar en höjning på 15 öre jämfört med dagens nivå, skattesänkningen matchar helt enkelt inte prisutvecklingen.
Precis så är det med den här "satsningen" också, för lite för att göra skillnad vilket i sin tur summerar regeringen i stort.
Konsekvenserna blir att viktiga investeringar skjuts på framtiden. Nya skolor, äldreboenden, förskolor, gruppboenden byggs inte, nödvändiga renoveringar uteblir, utbyggnader av sjukhus och vårdcentraler avstannar. Verksamheter tvingas stänga. Personalen kan inte erbjudas konkurrenskraftiga löner, utrymmet saknas för att hålla vårdplatser öppna, personaltäthet, behörighet och så enkla saker som att erbjuda någorlunda attraktiva villkor blir för dyrt.
Regeringens beslut kommer förutom fortsatta besparingar och nedskärningar på en redan hårt pressad skola, sjukvård och omsorg också att driva fram kommunala och regionala skattehöjningar vilket i sin tur kommer slå hårt mot medborgarna där detta kommer att ske. Jag är generellt för ett högre skatteuttag men det ska göras på statlig nivå och tas från de som tjänar mest. Kommun- och regionskatten är en platt skatt, det vill säga att alla skattebetalare betalar samma skattesats oavsett vad man tjänar. Så ja till arvsskatt, förmögenhetsskatt och en generellt högre beskattning av förmögna och höginkomsttagare men låt kommun- och regionskatten vara.
Tyvärr kommer vi inte få några sådana skattehöjningar med denna regering. Skatterna ska istället ned, oavsett konsekvenserna det får. Särskilt för de som redan har mest och tjänar mest. Budskapet från regeringen med sitt stödparti Sverigedemokraterna är därför att kommunerna och regionerna behöver prioritera tuffare. Frågan är vad som då ska prioriteras? Lärartätheten i skolan? Krav på behörighet? Bemanning på äldreboendena? Underhåll på fastigheter? Vårdplatser? Löneökningar?
Både LO och Svenskt Näringsliv har tillsammans kritiserat regeringens budget som "för snål", bägge organisationerna ser behovet av en mer aktiv ekonomisk politik för att värna arbetstillfällen och företag. SKR:s ordförande säger att läget nu är värre än vad den var under 90-talskrisen. Ändå är regeringen passiv och alldeles för försiktig i sina åtgärder.
Kristersson leder en regering som står inför den värsta krisen sedan 90-talet men står helt handfallna. Som en gammal repad vinylskiva som fastnat på repeat fortsätter moderaterna nöta med skattesänkningar och privatiseringar. Det enda nya är att de tillfört Sverigedemokraternas rasism och auktoritära politik.
Offret är vår demokrati och välfärd.