Vi måste själva se att det vi har är storslaget

När norra Sverige nu har vind i seglen tänker jag två saker. Man ska bygga på sina styrkor. Och landet måste hålla ihop.

Britta Flinkfeldt

Britta Flinkfeldt

Foto: Kata Nilsson

Krönika2021-04-14 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi behöver bli fler. Det har för övrigt varit grejen länge. När hela övriga Sveriges befolkning växer så står norra Sverige stilla. Och det blir samma sak som att vi backar, vi får svårare att betala för det vi vill att alla som bor här ska ha tillgång till. Bra skolor, vård, omsorg förvisso. Men också allt det andra som gör att de som ännu inte bor här känner att det är hit de vill flytta.

Det har varit annorlunda. På gott och ont. När malmen, skogen och vattnet exploaterades kom människorna resande till jobben därför att det inte fanns jobb överallt. Det var en hård verklighet byggd på tillgång och efterfrågan. Antingen hade du jobb och kunde försörja din familj eller så fick du omedelbart flytta. Vi känner igen det också från tiden då vi vinkade adjö till grannar och vänner på 60- och 70-talen. Då, när jobben fanns söderut.

Jag tror att vi minns det för väl. Att såren av flyttvågen har suttit för djupt och vi fått för oss att vi kanske inte har samma värde. Vi slipade på vår dialekt och vi gjorde allt vi kunde för att passa in där dit vi for. Men det ser annorlunda ut nu. Och vi måste själva se att det vi har är storslaget. Vi har ett sätt att leva som folk börjar få upp ögonen för. Naturnära, avstressat och med mera tid. Det behöver vi prata högt om. Men vi behöver också jobba hårt för det som är grunden till den attraktiva platsen. Att ta sig hit och härifrån och till och från arbetet smidigt och snabbt, att ha tillgång till utbildning för barnen och en bra och rik mylla att fylla livet med annan mening än bara arbete.

Och då måste landet hålla ihop. Kedjan av sammanhållning måste vara stark i det nationella och i det regionala. Nationen Sverige måste se till att tillgång till utbildning inte beror på plånboken varken hos medborgarna eller i kommunerna. Och regionen har i sitt skatteutrymme tagit höjd för kollektivtrafik och kultur.

Om regionen börjar göra verklighet av att kollektivtrafik och kultur läggs ner – då måste kommunerna få tillbaks de pengarna och göra själva – mindre smart, men nödvändigt. För utan de här tre faktorerna är tillväxten oändligt svår. Det är inte rimligt att den fattige ska stå utan sked när det nu äntligen tycks börja regna lite manna från himlen. Och det är inte raketforskning vad som behöver göras.