Sverige kan inte ta vara på de innovationer som görs här hemma utan de rinner ut ur landet. Detta till skillnad mot vad som sker i länder som USA, Storbritannien, Tyskland och Danmark. Lösningen kan inte vara än mer av snilleblixtar. I stället måste vi förändra våra lagar som styr företagande och styrelsearbete samt ge våra enorma pensionsfonder mycket mer långsiktiga avkastningskrav. I dag säljer företagstyrelserna för högsta kortsiktiga vinst ut våra kronjuveler till konkurrentföretag, riskkapitalbolag eller rena skatteplanerare.
I decennier klagade svenskt näringslivs lobbyister och borgerliga partier över att vi köpte fler företag utomlands än vad utlandet gjorde här. Kritikerna hävdade att detta berodde på dåligt svenskt företagsklimat - en myt eftersom vi låg i topp vid internationella rankingar. Troligare är att vi hade starka ägargrupper som både stödde innovationer och önskade att de skulle leda till investeringar och nya jobb i Sverige.
För tjugofem år sedan drabbades dock näringslivets chefer av kollektiv hybris och trodde sig vara överlägsna alla andra i att driva företag. Resultatet blev ett våldsamt uppköpsrace där svenskarnas betalade nästan vilka överpriser som helst för ofta vanskötta utländska företag. Företagsledarna hetsade varandra mot ättestupan. Media hyllade okritiskt vikingaräderna. Totalt brändes nog långt över 100 miljarder kronor som överpriser. När facit kom blottades hur vansinnigt näringslivet hade agerat. Man tvingades skära ned på svenska satsningar och jobb vilket allvarligt förvärrade 1990 talskrisen och för evigt minskade vår tillväxtstyrka.
Sedan dess har det i stället varit rea på svenska företag och utländska ägare flyttat produktion, forskning och utveckling från Sverige. Ofta leder inte våra innovationer till nya jobb i Sverige utan till högre produktivitet och bättre betalda jobb utomlands. Alliansregeringen accepterade detta och satsade inte på högbetalda jobb utan på att stödja sektorer med låg produktivitet och låga löner som krogbranschen, jordbruket, städning och småskalig tjänsteproduktion. Produktiviteten och därmed möjligheterna till högre standard står därför still sedan 2006. På sikt betyder detta att vi kommer att bli omsprungna av massor av länder och på sikt blir ett låglöneland.
Vi behöver en ny lagstiftning med fokus på att företag har många fler intressenter än kortsiktiga ägare. Om inte regeringen agerar borde fackliga organisationer med bredare och mer långsiktigt intresse än att bara klippa kuponger på sina aktieinnehav reagera och om inte det hjälper själva initiera en översyn av aktiebolagslagen.