I år kommer jag att fira första maj i Gällivare. Men i mitt hjärta kommer alltid förra årets första majfirande hemma i Arjeplog, vara speciell. Min svårt sjuka pappa kom till firande. Med gott mod och med en stolthet, kom han för att lyssna på mitt tal. Jag var lika stolt över honom som han var över mig. För tre veckor senare somnade han in, svårt sjuk i cancer. Cancer är en av våra stora och svåra folksjukdomar. I Cancerfondens årsrapport går att läsa att vi själva har ett ansvar för att faktiskt förebygga att insjukna, genom att inte använda tobak, försöka ha en hälsosam kroppsvikt och att delta i screeningprogram. Men ibland hjälper inte ens ett sunt leverne, vi insjuknar ändå.
Sjukvården engagerar oss. Vi har ofta egna erfarenheter, vi skaffar oss kunskap och vi förväntar oss att vården bemöter oss på jämnlika villkor. Kraven om tillgänglighet och att bli bemött med respekt i vården är självklara krav. Dagens och morgondagens patienter är ofta pålästa och kan och vill ta ansvar för rutinkontroller och sin egen hälsa. Jag tänker som exempel på blodtrycksmaskinen som finns på Hälsocentralen i Arjeplog. Till den kan patient på egen hand gå och ta sitt blodtryck. Vi behöver skapa fler sådana möjligheter.
Det är inspirerande och bra att många är engagerade i sjukvårdspolitiken. Vi behöver en diskussion om sjukvården många gånger svåra val. Vi behöver en diskussion om arbetsvillkor och arbetsorganisation. Vi behöver diskutera hur hälso- sjukvården ska kunna möta morgondagens patienter och sjukdomar. Men jag anser också att vi är skyldiga att diskutera sjukvården utifrån forskning och kunskap. För på många områden är sjukvården en högteknologisk verksamhet och en verksamhet med ständigt nya tillkommande läkemedel och behandlingsmetoder.
Men det händer något inom hälso- och sjukvården, inte bara i Norrbotten utan i hela Sverige. Revorna i välfärden blir alltmer påtagliga. För det har aldrig funnit så många anställda inom sjukvården. Aldrig har vi haft så många fantastiska läkemedel till vår hjälp. Vi har många nya och bättre behandlingsmetoder. Vi botar och lindrar fler och svårare sjukdomar i dag än förr. Ändå känner alltför många en osäkerhet över om vi verkligen får vård när vi behöver den. Vi känner av bristerna i välfärden. Det är ett allvarligt läge när vi inte känner oss trygga med sjukvården.
Därför kommer jag i mitt första majtal i Gällivare tala om att vi gemensamt måste ta ansvar för framtiden. Att vi gemensamt ska ta ansvar för sjukvården av de svårast sjuka. Att vi även måste gemensamt försäkra oss om att finansieringen av välfärden är stabil och långsiktig. Jag kommer att tala om framtiden med en bättre välfärd och fler jobb som kan ge fler frihet.
Första maj 2015 vill jag alltså tala om det som vi alla drömmer om – ett samhälle för alla. Ett Norrbotten och ett Sverige där alla ges chansen till delaktighet och möjligheten att förverkliga sina livsdrömmar. Ett samhälle där vi håller ihop, i vått och torrt!