SiS-hem är det farligaste en ung tjej kan råka ut för

Unga utsatta tjejer behöver hjälp och stöd. Hur är det då möjligt att Statens institutionsstyrelse misslyckas så fatalt?

SiS-hem är en otrygg tillvaro för utsatta tjejer.

SiS-hem är en otrygg tillvaro för utsatta tjejer.

Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika2023-03-16 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur vågar ni? Hur understår ni er att skita i de tjejer ni ansvarar för? Statens institutionsstyrelses fullkomliga haveri i omsorgen om utsatta flickor är en katastrof. Varken mer eller mindre. Sverige riskerar att om några år återigen tvingas be en förlorad generation utnyttjade medborgare om ursäkt och ge dem statlig ersättning. Är det så vi vill ha det? Ett lands välstånd bedöms ofta på hur man behandlar sina mest utsatta invånare. En ordnad tillvaro i fängelser och tvångsvård med trygg omsorg, utbildning och rättssäkerhet är ett gott betyg. Den bilden arbetar SiS aktivt för att rasera. Utåt vill de gärna lyfta fram att vården och behandlingen är jämlik, fri från diskriminering och utförs med god etik och hög kvalitet. Om det ändå vore så väl. Istället är det falsk marknadsföring. 

Larmrapporterna om myndigheten har pågått i flera år. Sexuella övergrepp där personal utnyttjar boende, farliga fasthållningar, självmordsförsök, dödsfall och en rad andra missförhållanden är vardagsmat. SiS egna kartläggningar pekar också på att betyg och skolresultat för placerade barn är väsentligt lägre än för andra. IVO har återkommande allvarlig kritik. 

Senast är det Ekots granskning som visar att sexuella orsaker tas upp betydligt mer sällan för pojkar än flickor när socialnämnderna ansöker om tvångsvård av unga. 16-åriga ”Joline” berättar i reportaget om sin erfarenhet av att placeras på ett SiS-hem. Det handlar om handfängelse och känslan av att bli förminskad. Här framkommer en tydlig könsskillnad mellan pojkar och flickor. Även på fängelser för vuxna möter män och kvinnor olika verkligheter. På en plats i Sverige där ett kvinnofängelse ligger nära ett för män blir det som mest tydligt på julafton. Kön till mansfängelset är alltid lång och fylld av fruar, mammor och andra anhöriga. Alla vill hälsa på. På kvinnofängelset däremot är det folktomt. En inlåst kvinna befinner sig på samhällets botten. Skammen och stigmat är totalt. 

Just precis därför är det extra viktigt att unga tjejer i riskzonen tas omhand på ett tryggt sätt. Inte bara i det akuta läget utan också med ett hoppfullt framtidsperspektiv. Samhällets omsorg måste gå att lita på, särskilt när det handlar om tvång. En förlorad barndom resulterar ofta i ett högt pris senare i livet. Både på ett personligt plan och för samhället. Kostnaderna är enorma. Om en omhändertagen medborgare nu lever så länge. Det är inte alls säkert. Se bara på den grupp av vuxna fosterbarn som vittnade om omfattande vanvård fram till 1980. Missbruk, utanförskap och otrygghet präglade ofta deras korta liv. 

Vittnesmålen är många även i nutid. Till exempel i rapporten ”Bakom fasaden – Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar”. Så heter Barnombudsmannens skrift som bygger på 100 omhändertagna barns berättelser. Vi får inga chanser. Vi försöker och försöker men de ger oss ingen framtid, säger Lisa. Josefine skriver: Vad är jag? En pjäs i ett parti schack som någon har lämnat och glömt bort? En tröja i en låda med bortglömda saker?

Något är ruttet när det farligaste en ung tjej kan råka ut för är att placeras på ett SiS-hem. Antingen krävs en rejäl storstädning och omstart eller så får myndigheten läggas ner. Klarar de inte av sitt viktiga samhällsuppdrag måste någon annan ta över. Vi har inte råd att förlora fler tjejer. Deras framtid är värd allt.