PT har på nyhetsplats i helgen publicerat en artikel om Anna och Ulf. De driver flera butiker och har hyresfastigheter i Älvsbyn. Under två år har de trakasserats av en man som tidigare var deras hyresgäst. Han har ställt till med problem i deras butik, ringt alla dygnets timmar och gjort regelrätta hot. Tillträdesförbud har tillfälligt fungerat iallafall vid butiken. Grannar och bekanta ringer också och varnar när de ser honom stryka omkring i närheten. Ärendet var nedlagt hos polisen för att återupptas igen.
Att samtidigt som man ska sköta sitt jobb och vardagsliv leva under ständigt hot tär på krafterna. Alla trakasserier måste också dokumenteras för att hålla i rätten. Rättegångsdatum är bestämt till oktober. Just nu är mannen häktad och det ger paret en gnutta andrum. Samtidigt beskriver PT hur slut de båda är efter den här tuffa tiden.
Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård efter att ha knivhuggit en person i halsen i Luleå 2010. 2017 släpptes han mot läkares rekommendation. Efter den här skakande läsningen om Anna och Ulf förstår man att de är rädda och uppgivna. Vem skulle inte vara det i deras situation?
Samhällskontraktet mellan Sveriges medborgare och staten är en garant för att saker ska fungera. Detta hypotetiska avtal går ut på att så länge var och en sköter sig finns också rättigheter som tryggar säkerheten. Betalar man skatt bidrar det till att få hela samhällsapparaten att rulla. Är man själv eller anhöriga i behov av vård så ska den finnas där. Blir det inbrott eller våldsamheter på stan kan man lita på att polisen inte bara rycker ut, utan också löser fallet. Skyldiga ska in bakom lås och bom. Personer som trakasserar andra ska lagföras och i de fall de behöver vård få det. Alla ska kunna känna sig trygga i sin vardag. Avtal är som bekant till för att hållas.
Anna och Ulf är modiga som vågar berätta om hur det kan bli när samhällskontraktet inte gäller längre. Problemet är att de själva inte har sagt upp det. Men med bristande resurser till polis och sjukvård så kan det gå såhär illa. En enskild person ska inte kunna förpesta livet för sina medmänniskor på det här sättet under så lång tid.
Problemet finns i hela landet. Trots en ny lag om tillträdesförbud så räcker det inte. En stalker eller rättshaverist för den delen drivs att vilja hämnas en tänkt oförrätt. Ibland kan en sådan knepig person faktiskt ha haft rätt i sakfrågan från början. Men det hela växer till en sjuklig affär. Ju mer uppmärksamhet personen får desto mer energi får hen till att fortsätta sitt destruktiva beteende. Därför är rådet ofta att hålla distans. Måste man svara på något så gör det i saklig ton. Engagera dig inte extra, gå inte in i polemik. Lättare sagt än gjort när man hittar en kniv i bildäcket. Eller när förövaren ställer sig framför bilen innan avfärd.
Regeringens höstbudget presenteras i slutet av september. Nu har Ulf Kristersson med Jimmie Åkesson som hans flitigt anlitade buktalare på löpande nota en chans att faktiskt visa att de satsar på polis och vård.
Det är inte bara Anna och Ulf i Älvsbyn som ofrivilligt fått sitt samhällskontrakt brutet. Alla som bor där gängskjutningar sker eller vaknar upp av att sitt hyreshus har sprängts under natten upplever samma sak. De kan inte längre lita på att Sverige tar hand om sina medborgare på ett tryggt sätt.