En vän till mig jobbar med ensamkommande flyktingbarn på en gymnasieskola. Grabbar och tjejer i 15-18 årsåldern som kommer från världens alla hörn och som flytt från krig och förtryck.
Hon berättar att det är rutin i utbildningen att prata om religionsfrihet som ett fundament för demokratin. Många av ungdomarna ser det som självklart, medan andra inte förstår hur man kan respektera andras religiösa övertygelse. Det är egentligen detsamma bland många svenska ungdomar. De flesta ser religion som något personligt som man respekterar. Men det finns också andra som inte drar sig för att sabotera genom att till exempel skända andras lokaler. Den senaste tidens attacker mot moskéer är ett tecken på detta.
En stor majoritet bland svenskarna är trots allt övertygade demokrater och därmed säkra på att religionsfrihet är en oskiljaktig del av demokratins principer. Det är dessutom en självklar del i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och därmed också vägledande för det globala rättsmedvetandet. Ingen har rätt att hindra någon från att utöva sin religiösa tro - men religionen måste hållas borta från samhällets lagar och regler.
I Jämtland har jag deltagit i interreligiös bön för fred i kyrkan. Där deltog representanter för fyra olika religioner som enades och samarbetade för fred i världen. Alla religioner har ett budskap om fred som man kan enas kring. Detta är inget nytt utan har förekommit i alla tider. Visst är historien full av krig och våldsdåd begångna i religionens namn - men det finns också en annan historia att berätta.
För några år sedan var jag som ledamot av Europarådets kongress inbjuden till ett möte i Kazan i Ryssland. Regionens ordförande var också medlem i kongressens kulturutskott och agerade värd för besöket. När han stolt visade upp sin stad under den första dagen pekade han bland annat på ett kvarter där det fanns flera olika religiösa byggnader som var sammanbyggda. Tre eller kanske var det fyra olika religioner i en gemensam byggnad, men med varsin lokal med egen ingång.
Så här har det sett ut i många hundra år säger min värd och förklarar att Kazan alltid har varit en mötesplats för olika kulturer och religioner. En mötesplats där respekt för varandras religion och kultur är ett fundament i samhällsgemenskapen.
När jag skriver detta läser jag samtidigt att man planerar en liknande byggnad i Nacka kommun i Sverige. Det finns hopp om mänskligheten.