Jag vet att mina algoritmer gör att jag får se sånt som liknar det jag tidigare stannat till vid i sociala media och säkert missar jag därför en del som skulle varit nyttigt att också se men nu hör jag en amerikansk röst som säger: "You're not actually interested in protecting women in Texas”, (”ni är inte egentligen intresserade av att skydda kvinnorna i Texas”).
Det handlar om politiker som i abortmotståndets namn säger sig värna kvinnor men som snarare använder oss som gisslan för att driva sina egna frågor. Eller som pekar ut en syndabock som bär skulden för att allt inte bara guld och gröna skogar. För problemet i samhället är ju 'naturligtvis' vem som får lov att gå på vilken toalett, vilka böcker biblioteket ska ha eller – gud förbjude – att kvinnor skulle ha rätt att bestämma om sina egna kroppar. Att låtsas förklä sitt hat och sina rädslor bakom regelverk och misstro när det egentligen handlar om makt och att använda den för att göda sig själv.
Sen kommer ett svartvitt klipp från 1985 där Olof Palme står i en talarstol, röst och blick lika tydlig som vi minns, och pratar om vad Socialdemokratin egentligen vill, om människors frihet. Men hans utgångspunkt är en annan. För honom som ledare handlade det om att makt ska fördelas, inte koncentreras. Att trygghet och att växa kommer ur bra förutsättningar och inte bara ur egen vilja. Två röster. En från Texas, en från Sverige. Den ena pekar på hyckleriet i den politiska retoriken. Den andra på behovet av att genomskåda maktens fernissa. Båda säger: det räcker inte att tala om skydd, trygghet eller tradition. Det viktiga är vad man faktiskt gör. Resultatet. Vem får sin frihet utökad – och vem tvingas in i en snävare kostym.
Jag kan ledsna på retoriken. Vi lever i en tid där nästan alla lärt sig säga rätt saker. Alla är "för trygghet", "för barnen", "för ordning". Därför blir uppgiften att försöka skåda vad som döljer sig bakom orden. Vad är det man är villig att offra? Vad är det som inte spelar lika stor roll längre? Och vem. När man målar upp det som ska komma glömmer man, som vilken säljare som helst, att berätta om konsekvenser, dem får du bara reda på om du ställer frågan ”varför då?” tillräckligt många gånger. I Texas förlorar kvinnor rätten till sina egna kroppar maskerat till att det handlar om den enda sanna religionen fast det egentligen mynnar ut i ett förtryck. I Sverige pratar vi om att skydda "svenska värderingar" samtidigt som vi river sönder det gemensamma – bit för bit, och struntar i ojämlikheterna i landet. Vi låter marknaden vara inne i kärnan – skolan, vården, omsorgen. Vi sänker skatten och höjer rösten, bygger trygghet för några och otrygghet för andra.
Frihet är inte samma som frånvaro av ansvar – det handlar om att ha förutsättningar, och makt, att forma sitt liv med verkliga alternativ. Den sortens frihet kräver något av oss alla. Att vi orkar se igenom orden. Att vi vågar fråga frågan: Vem får makt här – och vem förlorar sin? Jag har pratat om det förut – om hur makten gärna talar om "hela landet" men sällan lyssnar till oss i norr. Om hur resurser exploateras för landets skull men utan att vi ges rätten att definiera oss själva. Men frågan är ännu större: den handlar inte bara om geografi, utan om vem vi tillåts vara. Om rätten att vara människa – på sina egna villkor. Det är 2025, men kampen är densamma som när Palme talade. Den som säger att historia inte spelar någon roll har inte läst på. Eller vill inte göra det. För man inbillar sig att politik inte har betydelse.