För två veckor sedan bestämde jag mig för att starta ett litet högerexperiment. Jag öppnade ett aktiekonto, investerade en del av mina surt förvärvade riksdaler i Cloetta, slog på 80-talspop (för dekadensens skull) och väntade på att pengarna skulle trilla in. Den dagen tjänade jag 75 kr bara för att jag har pengar och gillar choklad. Därefter investerade jag i Ericsson, mest för att min pappa handlade i Ericsson för många år sedan.
Som av en händelse skulle jag ut och resa några dagar senare. På Umeå flygplats betalade jag hutlösa pengar för en liten svettig baguette och valde sedan att läsa de gratis näringslivstidningar som erbjöds. Jag tror att jag aldrig tidigare på allvar försökt att läsa en sådan tidning. Mitt inre barn skrek av fasa när jag plockade på mig hela tre tidningar; jag hade bestämt mig för att se socialismens motståndare rakt i vitögat.
Vad som mötte mig var både väntat och oväntat. Varje sida var fyllda med diverse satsningar och råd, ungdomar på uppgång och framtidshopp. Visst, det var alldeles grått och vuxet men jag svär att på en enda sida fanns lika mycket optimism som SAP lyckats uppdaga sammanlagt under ett helt decennium.
Varför fascinerande allt det här mig? Jag tror att det handlar om att jag är så fruktansvärt less på den negativa stämningen i arbetarrörelsen. Jag är less på nedskärningar, lågkonjunktur och massarbetslöshet. Jag är less på att allt ska behöva vara en kamp, att allt ska ha ett vått täcke av cynism över sig. Jag är less på att SAP säger ordet ”framtid” men inte vill sträcka sig längre än till 2018 i sitt tänkande. Att Labour kraschade i Storbritannien och att Socialdemokraterna nyligen uppmätte nya katastrofsiffror hänger ihop. Båda partierna har misslyckats med att måla upp en lockande framtidsvision. Idag är varje satsning på ett ställe är en nedskärning på något annat område då tillväxten hamnar i fickorna på redan rika privatpersoner istället för att komma samhället till del. Vi har bidragit till ett borgerligt kretslopp av pengar genom vår passivitet och våra strategiska maktspel.
När ska det gå upp för de svenska socialdemokraterna att Tony Blairs högerexperiment misslyckades? Ja, det gav en kortsiktig vinst av mittenväljare men innebar att arbetarklassen alienerades för en lång tid framöver. Idag konkurrerrs s-märkt högerpolitik med riktig högerpolitik förtäckt i socialdemokratisk retorik medan arbetarklassen söker sig till fascismen i brist på hopp. Socialdemokratin är svagare än någonsin och det enda som ropas är "Sitt stilla i båten, snart vänder det, kamrater".
För att fortsätta mitt högerexperiment, företag som historiskt gått bra men bara gått nedåt det senaste decenniet behöver nya innovationer och nya satsningar för att vända trenden. Hade S varit en aktie hade jag lämnat skeppet för länge sedan, som en riktig börshaj. Som tur är så har jag investerat mitt hjärta och min själ i socialdemokratin; de kan jag inte sälja oavsett hur lite avkastning de idag ger. Nu hoppas bara att det går bättre för SAP än mina aktier i Ericsson.