En kompis undrade nyligen varför vi från norra Sverige alltid måste ha så mycket identitet. Vi måste berätta varifrån vi kommer, vara stolta och förhålla oss till vårt län. Den som inte gör det är en svikare och en hemortsförrädare. Att komma från Norrbotten innebär att vi alltid har behövt jämföra oss och förhålla oss till det andra. Storstaden. Utbudet. Avbefolkningen. Fördomarna. Identiteten är det som vi har emot de andra.
Men om inte vi berättar varifrån vi kommer så gör ingen annan det heller. Idag är trenden att de lokala nyhetsredaktionerna lägger ner och alltfler riksnyheter kretsar kring Stockholms medietäta region. Vi måste själva lyfta fram våra nyheter för att synas. Sverker Olofsson, bördig från Västerbotten ställde sig frågan i samband med att TV4 förra året la ner sina lokalredaktioner: ” Varför vet jag så mycket om Slussen, brukar jag tänka? En stor rondell i Stockholm som inte fungerar”. Ja det kan man verkligen fråga sig.
Det saknas en vardagsrapportering som följer händelser och sätter dem i sitt sammanhang. Det är svårt att utifrån förstå varför hela Kiruna flyttas och hur det påverkar människor om vi inte får ta del av regelbunden information om det. Idag nås vi bara av det allvarligaste. Som gruvbolaget Northlands konkurs eller fjällolyckorna i Riksgränsen. I sociala medier sprids roliga artiklar om en vilsen säl i Norra hamn i Luleå eller 400 liter mäsk beslagtaget i Gällivare. Jag ska erkänna att jag delar dem själv också. Möjligen för att spä på identiteten som jag känner att jag saknar i min vardag i Stockholm. I brist på riktig insikt får istället felaktiga föreställningar massa utrymme.
Förra året fick Sveriges Radio mycket kritik när de presenterade sommarpratarna. Endast en person hade sitt ursprung från norra Sverige. Det var Po Tidholm från Hälsingland, hundra mil söder om Kiruna. Han har skrivit krönikor och artiklar om regionen som utgör två tredjedelar av landets yta. Det finns många andra framstående författare och krönikörer men de syns inte alltid och de skriver framförallt inte en bok med titeln ”Norrland”.
I den boken ryms många stereotyper. Po Tidholm är själv medveten om att han skriver fram en dyster bild av de län som utgör norra Sverige. Tomma hus som ingen vill köpa, nedlagda butiker och endast en dröm krav om att turismen ska rädda en från den oundvikliga urbaniseringen. Han skriver om många människor som bekräftar den bild vi redan har av norrlänningen. De som bor där är antingen original eller hatar Stockholmare. Antagligen skulle en intervju med en 30-åring på Stureplan ge en lika skev bild av norrlänningen. Vi spär på våra föreställningar på varsitt håll.
Jag kanske flyttar tillbaka till Norrbotten en vacker dag. Att odla stolthet och identitet om var jag kommer ifrån är för mig att sätt att inte släppa tanken om varför jag vill bo i ett län med riktig vinter och närmare till familj och vänner. Men min identitet är ingen annans och det finns lika många sätt att leva i Norrbotten som det finns sätt att leva i Stockholm. Resten är bara fördomar.