”Oh you are from Sweden? We love Sweden, they have always stood up for the rights of Palestinians.”
Det är den första frasen vi möts av från ett restaurangbiträde på den palestinska restaurangen vi besökte under vårt korta stopp i Tel Aviv. Sveriges långvariga engagemang för Palestina har satt tydliga avtryck bland den palestinska befolkningen.
Dagen efter besöket i Tel Aviv begav vi oss tidigt på morgonen av till Ramallah. Jag skulle äntligen få sätta min fot på palestinsk mark för första gången. Vi var fyra deltagare från SSU:s projektgrupp i Sverige som skulle besöka Palestina.Men vi kunde inte resa tillsammans alla fyra. En av oss tvingades resa själv via Amman på grund av de israeliska bestämmelserna om att personer med palestinskt medborgarskap inte får resa till flygplatsen Ben Gurion i den israeliska huvudstaden Tel Aviv, trots innehav av svenskt pass.
Väl i Ramallah deltog vi på en kvinnokonferens arrangerad av Fatah Youth där 25 kvinnor från olika delar av Västbanken deltog. Vi delade med oss av våra erfarenheter från SSU vad gäller framförallt feminism och kvinnligt ledarskap. Fokus under konferensen låg på att diskuterar hur kvinnors roll kunde stärkas och utvecklas inom politiken. Den politiska sfären i Palestina är en manligt dominerad miljö men vi kunde notera en förändrad attityd inom Fatah, kvinnors deltagande i politiken värdesätts högre nu än tidigare.
Sedan många år tillbaka har SSU deltagit i olivskördskampanjer för att visa solidaritet med de palestinska bönder som har svårt att plocka sina oliver på grund av aggressiva bosättare. På bussen på väg till olivskördekampanjen utanför Betlehem ser jag hur några medlemmar från Fatah Youth sitter och äter citroner under bussresan. Surt, tänker jag, samtidigt som jag får förklarat för mig att citronsaften underlättar andningen om någon skulle kasta tårgas mot oss.
Platsen vi var på väg till hade så sent som dagen innan blivit utsatt för en tårgasattack från israeliska säkerhetsstyrkor.
Ägarna till området där olivskördskampanjen ägde rum hade precis fått beskedet att området skulle konfiskeras av Israel. Detta för att den lilla palestinska by på knappt tusen invånare sågs som ett hot mot de tusentals illegala bosättarna runt om byn.
Avslutningsvis vill jag säga till alla de borgerliga debattörer som anser att det är för tidigt att erkänna staten Palestina; Ni kan inte med egna ögon ha sett hur palestinska medborgare blir behandlade i check-points av israeliska vakter, hur man som palestinavän blir behandlad på flygplatsen av den israeliska tullen, eller Israels aggressiva bosättarpolitik. Framförallt har ni inte mött de människor jag mött . Människor som varje dag strävar efter fred och demokrati.
Det är inte en sekund för tidigt att erkänna Palestina.