Ni som känner mig via sociala medier vet att jag uppskattar mat. God mat, hemlagad mat och riktigt glad blir jag om älgkött finns med som ingrediens. Mat är en stor och viktig del av våra liv. När jag var skolordförande hemma i Arjeplog i slutet av 1990-talet, diskuterades barnens frukost och om vi skulle erbjuda frukost via skolmaten. Självklart såg vi fördelarna med att barnens skoldag skulle få började med en skolfrukost. Men det var även en diskussion om föräldraansvar och de kostnader det skulle innebära. Maten till våra äldre är också ett ständigt återkommande diskussionsämne, ibland genom bilder som visar förskräckliga sörjor men också genom reportage om god mat och flera rätter att välja mellan. Maten är helt enkelt en nära och viktig fråga i våra vardagsliv - både hemma vid köksbordet men även i samhällsdebatten.
Landstingsfullmäktiges regionala beredning, som består av förtroendevalda politiker, gjorde under 2014 ett arbete som handlade om just mat. Deras rapport handlade om livsmedelsförsörjningen i Norrbotten. Jag kan varmt rekommendera den för en läsning. I rapporten slås också fast att Sverige har en sjunkande självförsörjningsförmåga som nu är under 50 %. För oss som enskilda hushåll innebär det att vi vid en eventuell kris eller katastrof har tillgång till livsmedel i ungefär tre – tolv dagar. Ingen har nog heller missat mjölkproducenternas rop på hjälp och uppmaningen om att vi konsumenter ska göra aktiva val i mjölkdisken.
Den regionala beredningen påpekade behovet av en livsmedelsstrategi för länet och att debatten om behoven av säkra transportsystem behöver hållas vid liv på ett samlat sätt. Den regionala livsmedelsstrategin är nu på väg att formas. Det blir ett första viktigt steg mot att få mer kunskap om förutsättningarna för en mer stabil livsmedelsförsörjning. Grans naturbruksgymnasium och försöksgården i Öjebyn är viktiga förutsättningar för den stabiliteten. Både vad gäller kompetensförsörjningen för ett levande och framtidsinriktat lantbruk men också för forskning kring bland annat hur och vilka köksväxter som kan odlas i vår del av Sverige. Eftersom landstinget inte har redskap eller organisation för att vara en modern och effektiv utbildningsanordnare, förs nu samtal med Piteå kommun om framtiden för Grans naturbruksgymnasium. Men jag vill även peka på att studievägledarna, i samtliga kommuner, både kan och ska informera elever om naturbruksgymnasiernas möjligheter till studier och arbete.
Så nu när Kalix kommun har tagit på sig huvudansvaret för den skogliga utbildningen, växer även förhoppningarna om att Piteå kommun, i rollen som en stor utbildningsanordnare ser möjligheterna med Grans naturbruksgymnasium som en del av utbildningsvägarna i kommunen.
Så sammanfattningsvis: vi är sårbara när det gäller vår egen matförsörjning och inget odlas av sig självt. Ett samlat grepp om utbildning, forskning och en livsmedelstrategi är därför nödvändigt. Det är ett strategisk och avgörande vägval för en hållbarutveckling i vår del av Sverige.