Om det är en sak som människor är duktiga på så är det att tro på vanvettiga koncept. Vi gick uppenbarligen på Thatchers högerpropaganda på 70-talet och har sedan dess underkastat oss en ordning där alla pengar skall gå till kapitalökningar i den privata sektorns toppskikt istället för till arbetare och offentliga initiativ. Reallönerna har inte ökat på flera decennium och privatiseringarna har haglat snabbare i det här landet än någon annan plats i världen.
När Sovjet föll gick vi på att klasskonceptet trots allt var en lögn, att socialism är av ondo och USA är vägen mot framtiden. Socialdemokratiska partier stod på led att förkunna sin trohet till annat än socialism och reformarbetet förbyttes mot ett stillastående förvaltande. Makten över samhällets utveckling ska överlämnas i händerna på privata aktörer är mantrat och demokratins reformarbete för ett rättvisare samhälle är gammalmodigt. Årtionden av propagandaarbete från högern segrade.
I denna ruttna grogrund växer fascismen sig starkare. Sverigedemokraterna är inget unikt fenomen utan tillhör enbart samma röta som UKIP i Storbritannien, Fronte National i Frankrike och Pegida i Tyskland. Om samhället är övertygat om att människor skapar sina egna framgångar istället för att vara en del av ett samlat maktsystem, där samhället antingen kan hjälpa eller försvåra för olika grupper, uppstår väldigt lätt en övertro på den egna gruppens förträfflighet och svagare gruppers undermålighet. Kombinera detta med ekonomisk härdsmälta, centralisering och försämring av offentlig service så har ni ett recept på en tickande fascistisk bomb.
Det egentliga problemet, centraliseringen av makten och kapitalet till en liten elit av rika människor, osynliggörs till förmån för en bekvämare måltavla av invandrare och flyktingar. Att 80 personer äger mer än halva jordens befolkning är svårare att angripa än någon som har svårt att tala svenska men bor i Sverige.
Vi måste se Sverigedemokraterna för vad de är: En direkt effekt av högervridningen av samhället. De är vanliga människor som förletts av högerns verklighetsbeskrivning, eftersom att vi på vänsterkanten har kapitulerat från att beskriva verkligheten och förändra den till det bättre. De är vanliga människor som är less på att skolor läggs ner, sjukhus går på knäna och tågen aldrig går i tid men de förstår inte vem som bär skulden till detta. De är vanliga människor som är en del av ett internationellt maktsystem, vilse i sin oförståelse för hur samhällets mekanismer fungerar. Rädslan har istället fått övergå förståndet och det är bara en tidsfråga tills denna rädsla blir lika farlig som den var på 30- och 40-talet.
Enbart ett rättvisare samhälle där människor inte känner sig otrygga kommer att bryta fascismens framgångar och en sådan framtid kan endast byggas av ett starkt socialdemokratiskt parti. Det är dags att bryta mönstret. Striden har rasat länge och snart är vi vid brytpunkten som kommer avgöra huruvida min generation kommer att få uppleva en ny fascistisk era eller inte. Snälla, svik oss inte.