EU har ackumulerat en rad problem som inte låter sig hanteras med nya uppskov. Den grekiska skuldkrisen har nått vägs ände, åtminstone för den här gången. Flyktingfrågorna hotar sammanhållningen, ja, hela idén med EU. Flyktingar skjutsas fram och tillbaka över gränserna mellan EU-länder, och några regeringar trotsar öppet den enda reglering EU har på området, Dublinförordningen. Ryssland och Ukraina kräver också nya överväganden.
Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron presenterade vid EU-toppmötet i Bryssel krav på reformer av EU inför den folkomröstning om britternas medlemskap som han utlovat. De lär bordläggas vid det här mötet, men kommer att kräva mycket tid under de närmaste åren. Fördragsändringar som i sin tur kräver folkomröstningar sätter hela EU i gungning i ett läge när kriserna hopar sig runt Europas gränser. Putin kommer att gnugga händerna, och IS har i alla fall inget att frukta från Europa. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken syselsätter tusentals tjänstemän runt om i världen, men saknar i stort sett substans. Och EU:s snabbinsatsstyrka, som också drar skattemiljarder varje år, har inte använts en enda gång, fast behoven är stora.
Flyktingströmmen kommer inte att avta förrän de väpnade konflikterna upphör, men vad gör Europa åt den saken? Sätter upp stängsel och bråkar om vem som ska ta hand om dem som slinker igenom! Vid toppmötet kunde man bara ena sig om att EU har ett ansvar för flyktingarna, men inte vilka länder som faktiskt ska ta emot dem. En gemensam finansiering vore ett sätt att göra länderna mer pigga på att ställa upp, men det verkar inte heller ha diskuterats.
Låt oss hoppas att EU-ledarna åtminstone förmår att sätta punkt för den bisarra konflikten med Grekland. Det är obegripligt att de under mer än fem år satt Europas ekonomi - och euron - på spel för att näpsa ett land vars BNP motsvarar ett par procent av Europas samlade produktion. Greklands skulder är visserligen ansenliga, men mindre ett resultat av att grekerna levt över sina tillgångar (vilket de också gjort), än av att de lockades ansluta sig till en gemensam valuta som de inte var rustade för.
Den permanenta grekiska krisen måste bort från dagordningen på toppmötena - för Europas skull. I stället måste EU, ECB och IMF börja jobba långsiktigt med Greklands ekonomi, i samråd med den grekiska regeringen, inte i ständig konflikt med den. Greklands skulder behöver troligen skrivas ner, om landet ska få igång sin ekonomi och kunna betala tillbaka åtminstone en del av lånen.
Grekerna har naturligtvis också ett ansvar. Medelklassen och de rika måste börja betala skatter, administrationen måste moderniseras, statliga företag måste effektiviseras (men inte säljas ut till Tyskland), och det är utmärkt att den grekiska regeringen vill banta försvaret. Men folk måste ha tillgång sjukvård, utbildning och ett socialt skyddsnät.
EU står inför jättestora utmaningar: Vi måste få en europeisk energi- och IT-politik för att slippa sitta i knäna på Putin respektive USA, och stora investeringar måste göras i miljövänlig teknik och dito transporter. Den gemensamma arbetsmarknaden måste utvecklas och regleras, men är alltför värdefull för att avskaffas. Vi måste få säkerhet runt Europas gränser och normala relationer till alla våra grannar.
Därför behöver vi ett starkare, effektivare och mer utåtvänt Europa, inte ett svagare och mindre solidariskt Europa som Cameron vill. Bara så kan EU återfå förtroendet hos sina 500 miljoner medborgare.